Hej hopp

 

Godmorgon alla tålmodiga själar där ute.
Det är "Tråk-Asta" igen. Hon som fastnat i sin melankoli.
Jag sitter här med morgonens första mugg (glas om vi ska vara sanningsenliga) kaffe och oroar mej för allt och ingenting.
Så där som jag gör nu för tiden.

Jag tänker mej att när denna vargavinter väl släpper taget om oss tåliga nordbor, när frosten inte längre biter i kinderna på allt levande och när vi har musöron på träden ja DÅ ska jag vara påväg mot att bli henne på bilden.
Om jag inte redan är där.
Hon som ligger halvnaken å frodig på gräsmattan och läser böcker.
Hon som ler med hela ansiktet och inte oroar sej för någonting alls i förskott.
Henne ska jag bli.
Som ett första steg till den kvinnan har jag bokat tid hos doktorn.
Kl 13:00 på måndag.

Jag tänker gå dit helt förutsättningslöst.
Jag har träffat den här doktorn förut.
Det är en makalöst klok och empatisk man.
Han är en sådan där doktor som alla som har ont i själen förtjänar att få möta.
Jag tänker inte be om sjukskrivning eller någonting alls.
Jag ska bara förklara precis hur jag mår och lita på att han vet hur jag ska gå vidare.
Vad jag behöver.
Överlämna mej åt professionen istället för åt tyckanden.
Japp, så får det bli.

Jag hade svårt att somna i natt.
Jag är så spänd hela tiden.
Spänd så att jag skakar.
Jag trodde det bara var innanpå tidigare men en kollega kramade om mej härom dagen och sa: "Du skakar ju."
Usch ja, hon börjar bli kass till och med på fasad den där Asta.

Jag är ledig idag och vi ska väl så småningom bege oss ut jag och Gottfrid.
Han verkar för övrigt smittad av mitt tungsinne.
Han är inte alls lika glad längre sedan Märta försvann.
Hur jag än försöker fylla hennes plats.
Han är mer rastlös och han sover mer.
Å sen har han ju sitt utseende... som gör att man kan övertolka in all världens elände förstås.
Vi ska gå på valpkursavslutning idag.
Trist att det är sista gången men härligt för idag.
Att Gottfrid får göra nåt han tycker är riktigt skojigt.

Har ni det bra i kylan?

Puss/ Asta