måndag 7 januari 2013

Skriva på näsan

 
Jag är en transparent person. En öppen bok.
Jag är en människa som alltid har haft ett behov av att visa precis vem jag är.
Långt före bloggandets era.
Jag är en sådan som gärna håller upp mina misslyckanden i ljuset till allmän beskådan. Som erkänner... opåkallat... mina tillkortakommanden och rädslor.
Förmodligen för att jag har ett så stort behov av att vara sann.
Att bli älskad för min egen skull.
Samtidigt är jag en oerhört privat människa.
En kvinna med ett komplext inre.
Det är få... om någon... tvåbening som verkligen känner mej.
Jag skyddar kanske min kärna?
Eller så vet jag inte själv vem jag är...

Min öppenhet leder ofta till att människor känner sej påkallade att "skriva mej på näsan."
Just för att jag är så öppen med problem/ rädslor/ svårigheter så tolkar människor det som om jag är okapabel.
Få saker gör mej så irriterad!
Min öppenhet och sårbarhet är en gåva, från mej till dej.
Trampar du på den blir jag förbannad.
Åtminstone irriterad.
Betyder du inte tillräckligt för mej så raderar jag ut dej ur mitt liv.

Det här med hunderi är ett strålande exempel på det.
Jag KAN en hel del hund.
Jag har haft hundar i hela mitt vuxna liv, jag har gått massor av kurser, jag har läst en mängd litteratur i ämnet. Jag är därtill normalbegåvad, analyserande och intresserad.
Alltså kan jag inte undgå att kunna mycket hund.
Men jag har varit öppen med mina problem, främst kring Märta då.
Öppen med min oro, med min förvirring kring hennes beteende, med min osäkerhet när hon var som värst.
Å i Dogue de Bordeaux världen, precis som i många andra världar, är det väldigt mycket "locket på" om problem.
Bakvägen har jag hört om andra som haft liknande problem med sina hundar.
Men utåt sätt är gården krattat och perfekt.

Jag tar gärna emot råd. Mer än gärna.
Om hundar, relationer, yrkesliv eller vad som helst.
Sedan sållar jag och använder mej av det som skulle kunna passa i mitt liv.
Jag är inte typen som tror att jag "kan bäst" inom något område egentligen.
Men det är skillnad på att GE råd och att IDIOTförklara någon.
Det är skillnad på att komma med tips och att antyda att "jag är kapabel, du är det inte." Att jag tänker FEL om jag inte tänker som du.
Skriv mej inte på näsan! Tack!

7 kommentarer:

  1. Oj då! Vad har hänt?! Ta inte åt dig, stå på dig!

    SvaraRadera
    Svar
    1. :) Faktiskt inget särskilt. Men det händer lite då å då... hela tiden... förmodligen för att jag är så öppen med vad jag tänker. Kram

      Radera
  2. Oj, jag hoppas att det inte var min kommentar om degenererade hundar, som var att skriva på näsan! Jag har haft lite dåligt samvete för det, men jag refererade ett teveprogram som handlade om hundavel...Det var faktiskt både läskigt och intressant. Jag menade absolut inte att skriva dig på näsan, i alla fall vill jag hade det sagt...så att du vet.
    Kram Cis

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha Cis... ingen fara alls. Jag förstår hur du menar, även om jag inte sett det programmet så har jag sett andra och avel kan verkligen vara sjukt.
      Nej, så ska du absolut inte känna. Kram på dej.

      Radera
    2. Puh, det var skönt att höra :)...

      Radera
  3. Ähh, det får inte plats mycket på din näsa ;-) Vad har hänt nu då? Kram

    SvaraRadera
  4. Ja du. Det är sannerligen än gåva och kräver ett stort mod att vara som du är! Att öppet erkänna tillkortakommanden tyder på en stark person. En kunnig och intelligent person. Och ingen som skall tas för att vara okunning! De som idiotförklarar kan fara åt pipsvängen!

    Kramar

    SvaraRadera

Välkommen att sätta ditt tassavtryck, ditt avstamp, ditt tyckande.
Bloggen är levande genom sina läsare