onsdag 30 januari 2013

Recension av Sarahs nyckel

 http://s.cdon.com/media-dynamic/images/product/00/13/59/31/26/3/de-rosnay-tatiana-sarahs-nyckel.jpg

Jag kan läsa denna gången.
Förra gången för drygt 2 år sedan när jag mådde dåligt kunde jag det inte.
Jag lånade hem en massa bra böcker från biblioteket men orden flöt ihop, koncentrationen var inte där och jag blev bara ledsen och frustrerad.
Nu kan jag läsa.
Tack å lov.

Jag har precis läst ut en bok som jag fick av Ergo inför jul.
"Sarahs nyckel" av Tatiana Rosnay.
En bok som både utspelar sej i Paris men under två olika tidsperioder.
1942 och 2002.

1942 får vi följa den judiska 10 åriga flickan Sarah som gömmer och låser in sin lillebror i ett skåp i samband med att familjen brutalt arresteras av den franska polisen och förs bort.
Hon tror att hon snart skall vara tillbaka och rädda honom. Men dygnen går.

2002 Inför 60 årsdagen av Vel'd Hivees skriver Julia Jarmond, en amerikanska som är gift med en fransman och som lever i Paris sedan många år tillbaka en artikel om händelsen.
Under arbetet snubblar hon över Sarahs historia och blir allt mer personligt engagerad.

Boken var klart läsvärd. Starkast var berättelsen från 1942 som vi får följa i dåform.
Julia Jarmonds historia skrivs i jagform och det blir sällan lika bra tycker jag personligen.
Den moderna delen av historien känns mer förutsägbar och banal än den historiska.
Boken var väldigt lättläst och jag tyckte om den.
Längtade till den om kvällarna.
Men den var ingen storslagen berättarkonst.
Ibland kan jag känna... utan att förstås kunna göra det bättre själv... att historien författaren vill berätta är bättre och kunde blivit mer än vad författaren ror i land med.

Boken får 3/5.

Puss/ Asta

Nu ska jag börja läsa Bloggdalas bokcirkel bok "Öster om Heden."

7 kommentarer:

  1. Hej!
    Nu, efter att ha hittat hit för några dagar sedan från Apan, efter att ha lagt undan Torbjörn Flyghs "Underdog" till förmån för din blogg eftersom jag tycker du skriver på ett sätt som träffar mycket bättre, efter att ha ägnat sista dagarna av min influensa åt att sträckläsa din blogg bakåt till pre-Gottfrid, NU är det dags för mig att kommentera. Ursäkta om det inte passar ditt inlägg exakt, men det bubblar av saker jag vill säga (ska dock spara lite så det inte blir för långt):

    - Först av allt beklagar jag sorgen över din Märta. Många tårar över detta och samtidigt häftigt att läsa om en sådan stark kärlek.

    - Tycker att du lyfter viktiga ämnen och att du har en fin människosyn. Jag jobbar själv som socialsekreterare med personer som har missbruksproblematik och samtidig psykisk ohälsa, så läser med spänning och sorg dina inlägg om detta. Vi får som du säger det den vård vi betalar för och då kan det vara tungt att vara en av utförarna nere i leden. Hoppas att din mor och bror en dag får må bra.

    - Med två depressioner i bagaget önskar jag att du också får må bättre snart.

    Tror jag slutar där för nu. Tack för din öppna, ärliga, välskrivna blogg!

    /Elin, 29-årig småbarnsmamma i Värmland

    SvaraRadera
    Svar
    1. Åhhh vilken härlig och fin kommentar Elin.
      Jag blir alldeles... alldeles rörd över den tid du tagit att läsa bakåt och över dina fina kommentarer.
      Varmt välkommen hit.
      Tycker redan mkt om dej. Kram

      Radera
    2. Är glad att jag skrev en kommentar, och glad för svar också :-) Känns ju som att jag känner dig lite, lite i alla fall nu med! Här blir jag kvar... Kram kram Elin

      Radera
  2. Tycker för övrigt att bokcirkeln är en rolig idé som jag kommer att följa! /Elin igen

    SvaraRadera
    Svar
    1. Läs med oss vet ja. Om du inte har en blogg så kan du ju läsa vid sidan av och om du vill skriva vad du tyckte till mej. Kram igen.

      Radera
    2. Så lustigt, idag prisade en kollega "Öster om Hedén". Får nog läsa den, ja! Kram Elin

      Radera
    3. Hittills (efter 3 kap) är den "så där" faktiskt. Kram

      Radera

Välkommen att sätta ditt tassavtryck, ditt avstamp, ditt tyckande.
Bloggen är levande genom sina läsare