Fernissa

Söndag. Grått ute. Grått inne. Förkylt och trötthet.
Ni kan vid det här laget va?
Idag har jag duschat. För första gången på flera dagar. Klivit ur pyjamasen.
Också för första gången på flera dagar.
Jag kände själv hur jag luktade skunk. Armsvett och andra kroppsodörer.
Jag tvålade in mej. Från topp till tå.
Tvättade omsorgsfullt håret.
Smorde in mej med lotion. Deoderantade armhålorna.
Rena underkläder. Jeans och tröja.
En kludd fondation. Lite eyeliner. Mascara.
Väldoftande.
Som ny.
Utanpå.
Fernissa.

Tänk så lite som skiljer.
Mellan den som verkar ha tappat greppet å den som har det kvar.
Doften och den första anblicken.
Under det...
Den samma.

Vill ni höra en till visa som ni redan kan.
Jag är fattig.
Julen. Vinterdäck. Skuld. Veterinärkostnad.
Knappa 1500 spänn kvar på kontot.
För tre människor och tre djur.
Det säger sej själv att det går åt helvete.
Trots att jag sista året blivit lite av en snålhetskonstnär.
Dotter som förlovat sej. Mormor som fyller 80.
Ja det hjälps inte. Knän kan som bekant inte trolla.
Vi hinner aldrig mer än få näsan ovanför vattenytan.
Inte ens lägga undan en buffert på 500 spänn.
Jag ska se om jag kan tömma kontot som jag pensionssparat på dryga året.
Vi lever som när vi var 18 igen. Säljer allt som går att sälja.
Oxå våra själar.
Om nån vill ha...

Puss/ Asta