tisdag 8 januari 2013

Camilla vågar nu ta plats

 

Camilla 42 år i Aftonbladet. "Idag vågar jag ta plats utan att skämmas" säger hon efter att ha gått ner 30 kg.
(Nu tycker inte jag det ser ut att skilja 30 kg på de båda bilderna men det hör inte hit.)

Är det verkligen så enkelt?
Sitter självkänslan i minus 30 kg?
Från att inte våga ta plats till att våga?
Varför skulle "Camilla 42" ha större rätt att ta plats nu som fit?
Eller varför skulle "Camilla 42" inte ha nån rätt att ta plats bara för att hon är mullig?

Det är märkligt det där...
Vad vi värdesätter och eftersträvar.
Nu vet jag ju ingenting om Camilla... hon kanske är en heroisk person, kanske superintelligent... men det är ju i så fall inte det som uppmärksammas.

Vi lever i en utseendefixerad tid och del av världen.
Där skönhet, slankhet och ungdom är en kvinnas viktigaste kvalifikationer.
Den mest jämställda av världar... å ändå.
Fast i en annan typ av boja än slöjan som delar av våra muslimska systrar bär.
Annorlunda. Men samma.

Jag får ofta höra att jag har dåligt tålamod när jag diskuterar jämställdhet.
När jag förespråkar lagstadgad delad föräldraledighet. Eller kvotering i styrelser.
"Allt måste få ha sin gång, tänk så långt kvinnor kommit, så mycket som har förändrats på 100 år. Låt det vara så kommer det lösa sej själv inom 50 år."
Det är nästan alltid män som säger så här. Sist maken å sonen.
Vi blev nästan osams.
Nej, jag vill inte ha tålamod mer!
Människor (läs: män) kan uppenbart inte ta ansvaret på frivillig basis.
Saker å ting förändras, men det sker för långsamt.
Sverige var tex uppenbart inte mogen för en kvinnlig stadsminister.
En kvinnlig högsta ledare.

Jag är trött på att som kvinna främst värderas efter hur jag ser ut å vad jag väger.
Efter hur "knullbar" jag är.
Trött på att lixom tappa värde, ses som "äldre", när jag är mitt i livet.
Det är vansinne hur mycket kompetens som slösas bort genom ålder och könsdiskriminering.
Vansinne hur mycket intelligens som går förlorat i jakten på att "vara snygg" eftersom du som kvinna inte är någonting utan det.
Vansinne att gå miste om så mycket "kvinnlig ledarstil" som skulle kunna generera en massa goda tankar, smarta idéer och stora pengar till detta land.
Jag är trött på att en kvinnas ända möjliga väg till makt är att kopera mäns sätt att vara, på det kommer vi alltid vara lite sämre.

Grattis "Camilla 42"... på riktigt!
Jag förstår att du är skitnöjd och stolt över att ha uppnått dina mål.
Jag är avundsjuk på din beslutsamhet och karaktär.
Jag är bara trött på att det nästan uteslutande är för utseendet kvinnor belönas och på att "plats" bara finns för de som håller det utseendefixerade måttet.

Puss/ Asta

2 kommentarer:

  1. (Jag tyckte inte heller det såg ut som 30 kg mellan bilderna. Snarare 10.) Jag har tillbringat de sista tre åren bland företagsledare - två tredjedelar av dem är män. 90% av dessa kommer oundvikligen att placera in dig i ett av tre fack: 1) fet och rolig mamma, 2) En av grabbarna, eller 3)knullbar

    Du kan ju själv gissa var jag hamnar.

    För att åtgärda detta har jag mentalt hela tiden placerat in dessa män i tre kategorier: 1) skojig mysfarbror, 2) Dum men användbar och 3)knullbar.

    Undrar om de anar det?

    SvaraRadera
  2. *skrattar* för jag håller med om Åsas kommentar. Och ditt inlägg. Vad fan?! Jävla utseende! Baahh!

    SvaraRadera

Välkommen att sätta ditt tassavtryck, ditt avstamp, ditt tyckande.
Bloggen är levande genom sina läsare