Använda sej själv

 

När jag läste till sjuksköterska så undervisades det bland annat om Sjuksköterskans profession.
Sjuksköterskans etiska koder och hur vårt förhållningssätt skall vara.
Alltid med empati, aldrig med sympati.
Gärna personlig, aldrig privat.

Men en sjuksköterska är ju aldrig bara sitt yrke. Hon är sin person precis som andra yrkesgrupper som arbetar med människor.
På min avdelning finns det många sjuksköterskor som jag tycker gör ett fantastiskt jobb och har en fin patientkontakt men som hanterar den på väldigt olika sätt... just utifrån sin personlighet.

Själv kan jag mycket väl vara... å är ganska ofta... lite privat med patienterna.
Jag använder mej själv som redskap i mitt yrke oftare än många andra.
Ett av de allra enklaste sätten att skapa förtroende från patienten är att hitta en personlig knytpunkt.
Det kan vara något så enkelt som ett intresse, vilket hockeylag man håller på, vilken tv serie man gillar, hundraser man haft,  vilka romaner man föredrar, hur goa barnbarnen är.
Hitta en punkt där vi kan lämna patient-sjusksköterskerollen och bli bara just människor som talar om en spännande match, en konstig bonde eller en god roman.
Ibland använder jag mej själv djupare än så och kan berätta om personliga erfarenheter av något svårt.
Det får aldrig vara så att det blir belastande för patienten, att hen känner sej tvungen att lyssna/ stötta mej så klart, men som för att få patienten att jag förstår (å inte bara säger att jag förstår) kan det vara effektivt. Att tex berätta om att jag vet hur ångest känns, förlusten  av någon man älskat, ha missbruk på nära håll osv.
Det vet vi ju själva, hur skönt det är att få prata ut med någon som verkligen vet hur det känns!
Det känns rätt för mej, jag vet andra som tycker det är fel.

Sen har vi pussandet :)
I mitt yrke träffar jag många snuskhumrar i varierande förpackning som gärna säger något snuskigt eller passar på att klämma mej i häcken när jag vänder mej om.
Jag hanterar det ofta rätt obekymrat, det finns dom som blir betydligt mer upprörd.
Det är ofta gamla, inte helt klara människor det handlar om.
Igår hade jag en gammal man som patient, han hade borstat sina tänder för kvällen och behövde hjälp tillbaka till sin säng. Jag kommenterade att "det är skönt att vara fräsch i munnen" varpå han frågade om han fick ge mej en puss.
Visst sa jag, på kinden.
Han pussade mej på kinden och sken upp med hela ansiktet.
Alla på mitt jobb tycker inte sånt är okej. Tycker att vi ska hålla en professionellare avstånd.
Men den gamla mannen var glad som ett barn på julafton.
Jag kan verkligen bjuda på det!

Vad tänker ni? Tycker ni en sjuksköterska ska vara mer strikt än så?

Puss/ Asta