å andra ställningstaganden som förälder.
Jag har skrivit om det förr, jag märker att jag är i en annan generation, än dagens småbarnsmammor.
På gott å på ont.
Hur som helst är det märkligt att känna hur något så enkelt... och så svårt... som barnuppfostran förändras och att de yngre kanske tycker att jag har lika mossiga åsikter som jag tyckte om föregående generationer när jag stod där som nybakad mamma.
När jag var liten tog ingen någonsin hänsyn till vad jag tyckte.
Inte som jag minns i alla fall.
Det var ingenting jag var förundrad eller ledsen över för så hade alla mina kompisar det med.
Vi fick hänga på.
Vi fick vara med men inte störa.
Ingen frågade oss vad vi tyckte å tänkte om saker och ting, hur vi ville göra.
Var man med på fester eller middagar åt man snällt och tyst sin mat och sen fick vi ungar roa oss för oss själva med varann.
Nån tittade till oss ibland, servade oss med lite att dricka å godis att äta men i övrigt så antogs vi sköta oss själva.
Och alltså, jag kan inte tycka att det var så jäkla farligt?!
Över lag, och framför allt under första halvan av mitt föräldrarskap, var jag nog väldigt mycket så oxå.
Åtminstone vad det gäller middagar och när andra vuxna var här.
Jag kunde bli närmast irriterad på andra vänner som lät barnen sitta med hela kvällen och avbryta, prata sönder och allt skulle kretsa kring dem hela tiden.
Jag mjuknade i mitt föräldraskap så till vida att jag i vardagen låtit mina barn vara med och bestämma över saker och ting. De har fått lära sej att argumentera för sin sak, gör de det väl kan jag precis som med andra vuxna, ändra mej.
De har fått vara med och bestämma, men de har inte fått bestämma allt.
Jag kan tycka att om barn förr var maktlösa och utan röst så har de nu istället hela makten.
Små barn som styr sina föräldrar med järnhand.
Föräldrar som inte vågar ta konflikter, säga nej eller visa på konsekvenser.
Barn bor ju med sina föräldrar av fler anledningar än att de inte kan laga mat och tjäna pengar själva.
För att läras, skyddas, uppfostras och älskas.
I min värld hör det till uppfostran att barn lär sej respektera andra... vuxna och barn.
De får visst synas och höras. Men de får vänta på sin tur.
Respektera att andra människor runt omkring dem oxå vill ha en trevlig kväll.
Ibland ser man små barn som tillåts bete sej som små monster.
Olika generationer.
För ett litet tag sedan läste jag i en småbarnsmorsas blogg (Lady Dahmer) som skrev nåt om att hennes barn inte behövde tvätta håret eller duscha eller kamma igenom tovorna om de inte ville, inte behövde borsta tänderna om de inte hade lust. Att "barnens kroppsliga integritet" var viktigare än att de lär sej hygien och bra rutiner.
Det låter för mej HELT space'at... men visst, EN människa kan ju ha lite märkliga hung up's kring nåt.
Men till min förvåning såg jag att massor av småbarnsmammor höll med henne i kommentarerna och gjorde på samma vis själva. "Barn behöver inte tvätta håret, det räcker att skälja med lite vatten någongång."
What?!
Det är för mej lika självklart att ett barn lär sej att hygien är viktigt som att en hund blir rumsren.
Å varken när jag klipper klor på hundar eller tvättar hår på barn begår jag övergrepp på dem!
Jag är tydlig och lugn, med barn kan man leka, med hundar kan man muta.
Att vara förälder innebär att vara en auktoritet! Att använda list å humor.
Ingen man är rädd för, men den som... till slut... bestämmer.
Jag såg Debatt igår där de talade om alkohol inför barnen.
Jag är tudelad.
Jag såg som barn en del saker som skrämde mej med fulla vuxna.
En del saker för att de VAR hotfulla, andra för att barn uppfattar saker på ett annat sätt.
Jag minns att jag ibland tyckte det var obehagligt att vara med mamma på fest och ibland tyckte att det var mysigt.
De vuxna blev generösare, tolerantare, skojigare...
Mina barn har varit med på fester.
Om jag skaffat småbarn idag, med större förstånd o mer erfarenhet eller om det bara är nya tider?, så skulle jag kanske skaffat barnvakt vid flera av de tillfällerna.
Jag tycker inte att små barn skall vistas bland berusade, i synnerhet inte om ingen av föräldrarna är nyktra.
Men jag tycker å andra sidan inte alls att det är särskilt farligt om barn är med och man delar nån flaska vin eller två till god mat och andra trevligheter.
Det är mysigt utomlands när små barn ligger och sover i sina vagnar efter middagen på tavernan medan mamma å pappa tar en drink i kvällningen.
Att barn ser alkohol som nåt trevligt och som föräldrar unnar sej... ibland... jag ser ingen fara i det.
Däremot har jag även i detta sammanhang börjat känna att alkohol får ta för stor plats.
Att man minsann kan visa på att det går att ha en trevlig lördag med läsk eller te oxå.
Blir jag rörig?!
Jag vet nog inte helt 100 vad jag står själv. Helt klart tror jag attityden mot kombinationen alkohol med barn kommer att hårdna. Precis som det förr var accepterat att röka i bilen med barn i baksätet och det nu känns helt absurt så kommer småbarnsföräldrars syn på att dricka förändras.
Vad tycker ni? Om barn, föräldrar, uppfostran, alkohol, krav, curling å annat?
Puss/ Asta
Svårt det där, men jag är nog mer för det där att det är jag som förälder som bestämmer. Tvätta håret och sköta hygien, oavsett vad. Jag är inte så curlande som förälder kan jag inte påstå och jag minns också en barndom precis som du beskriver, fast kanske mer otrevligt runt alkoholen. Jag kan förstå dem som dricker vid en middagsbjudning till mat och ser ingen större fara med det, men det är när det börjar bli sådär så farbror Olle tex skrattar för högt, ramlar eller tafsar - ja, så tycker jag inte barnen ska vara där. Har upplevt mycket sådant i mina dar som barn själv. Kram på dig!
SvaraRaderaIntressant inlägg.Ja jag tror att livet liksom ska gå vidare även när man får barn. Inte att allt ska stanna upp och kretsa kring barnen. Pyret är med oss i princip överallt men så förekommer det inte heller att nån blir direkt full eller osympatiskt.Pyret är ju ensambarn o tvyärr kan inte min syster få barn så hon är ofta enda barnet med. Men hon vill hellre vara med dom än hos andra med barn på fester, högtider. Hon leker på egenhand stundtals och är med oss vuxna stundtals. Ibland vill hon leka med någon en stund. Vara med och bada i badtunnan...etc....det löser sig alltid på nåt sätt utan att hon ständigt behöver vara medelpunkten. Det har hon inget behov av.
SvaraRaderaMen jag tycker det är sorgligt som det var förr när inte barnen tillfrågades om hur de mådde eller vad de tänkte på. Det var aldrig någon som frågade mig. Om jag fått de frågorna hade jag mått helt annorlunda idag. Kram!
Intressant inlägg. Jag längtar verkligem efter att få bli mamma och att få ställas inför alla utmaningar som det innebär. För jag kan verkligen tänka mig att det är svårt. Säkert svårare än vad man kan föreställa sig. För vilken väg är den rätta? Frågan om barns integritet, autonomi och värde har diskuterats mkt de senaste åren. Kan verkligen tycka att det går till överdrift ibland. Som det där med duschandet... men kan hålla med om att man ibland tenderar att köra över barn, som man aldrig någonsin skulle göra med någon vuxen. Men kanske hör de till, för att de är barn liksom..? För deras eget bästa (?). Jag vet inte. Antar att man gör fel hur man än gör... eller rätt, beroende på hur man ser det. Men det viktigaste måste ju ändå vara att man älskar sina barn och gör så gott man kan. Så löser väll sig det andra... hoppas jag! Det gjorde det ju för mig iaf! ;)Kram!
SvaraRaderaPs. Känner mig väldigt mammig ikväll.
A - intressant (igen!)
SvaraRaderaJag tycker att barn av idag är söndercurlade. De är verkligen sanna 'lustbarn' det vill säga, de gör vad de har lust till. Inte vad man kanske skall göra med tanke på människor i sin närhet, inte vad man skall göra med tanke på empati och hyfs, utan vad de har LUST till. Och jag tycker att det är att göra barnen en björntjänst. För livet handlar inte i alla lägen om lust. Inte ens när man är vuxen. Och har man inte lärt sig att inte alltid lyckas, så blir det första fallet orimligt högt och hårt.
Däremot skall man som vuxen också respektera barnen. Det vill säga, är barnen med skall man inte supa sig redlös. Är barnen med på en semesterresa så måste man se till att de bottnar i poolen och att de får äta mat som de tycker om. Också. De skall få sitta med på middagsbjudningar. Men vänta på sin tur att tala. Precis som alla andra.
Hmmm.. does it make some sense? jag hoppas det!
Kramar
I mina ögon är jag en vänlig men bestämd mamma, barnen kanske inte alltid håller med :) Dom ska sköta sin hygien, dom får ta sig till kompisar på egen hand inom stan. Många tycker jag nog kanske var lite hård mot den äldsta o det kanske jag tycker oxå idag men å andra sidan har hon lärt sig sköta sig själv. Drog iväg till Italien ist för att gå å dra hemma som så många andra i hennes ålder. Alltid haft koll på ekonomin att det skulle räcka till det hon behövde förutom dyrare inköp såsom vinterkläder/skor.
SvaraRaderaJag tycker dom ska sköta sitt rum, plocka ihop, bädda sängen mm. Kanske inte varje dag men hålla hyfsat iordning.
Alkohol däremot tycker jag inte hör hemma i en barnfamilj. Är man ensam förälder ska man absolut INTE ta nåt, inte ens ett glas vin OM nåt händer. Är man bägge så ok, nåt glas men inte mer.
Jag tycker oxå att många gett barnen hela makten o det märker mina barn o det blir diskussion men vi är FÖRÄLDRAR. Det innebär att man faktiskt bestämmer till sist, det är det man har föräldrar till.
Ha en bra dag!!