Att bli gammal är inget att fira

"Att bli gammal är ingenting att fira" säger Leif Loket Olsson som vägrar fira sin 70 års dag.

Jag tänker osökt på min vän Lena som gick bort i cancer och inte ens hann bli 35 år.
Hon hann inte se sina barn växa upp, hann inte få barnbarn, hann inte uppleva kärleken ännu en gång, hann inte förverkliga sina drömmar.
Hon slogs, kämpade, kräktes, förbannade och stred för att få fortsätta leva... åtminstone lite till, tills barnen blev något äldre... men hon fick inte det.
En del dör unga som Lahle sjunger.
Att få bli gammal är verkligen något att fira, att vara lycklig över. Ingenting vi bara kan ta för givet.

Det råder en sån ungdomsfixering i det här landet.
Framförallt gällande kvinnor.
Vi ska se ut som om vi är 20 år och aldrig varit i närheten av en graviditet för annars duger vi inte.
På arbetsmarknaden anses du som körd och passé när du närmar dej 50. Trots att du har massor av erfarenhet och 15 år kvar att arbeta... som nuvarande pensionssystem ser ut skall tilläggas, kanske pratar vi 20 år istället.

Det är väl härligt med unga, vackra släta människor som fortfarande tror att de äger världen, att allt är möjligt och att de kan precis vad som helst.
Men livet är så mycket mer än de där första 5-6 åren som vuxen.
Å alla faser i livet har sin tjusning. För min del så tycker jag att livet blev bättre, stadigare, mer spännande någonstans kring 40.
Jag är väldigt glad över att få åldras!
Väldigt glad över att få vara med!
Det finns så många saker jag har kvar att göra. Platser kvar att se. Kärlekar kvar att uppleva.

Nej, hylla varje år. Ja må vi leva, ja må vi bli minst hundrade år...

Puss/ Asta