Fler mammatankar ...

... Jag spånar lite vidare på det här med min mammaroll.
Utifrån Marias kommentar å egna inlägg om mammalivet.

En "spåkvinna" sa om mej "Du älskar verkligen dina barn, det gör alla föräldrar, men för dej är kärleken till dem allt och uppfyllande."Det låter kanske märkligt men det är helt sant. Jag har många fler roller, är så mycket mer är "mamma" men det är det allra viktigaste och utan dem vore jag någon helt annan.
Större delen av min lycka och min rädsla kretsar kring dem.
Å mina hundar får jag tillägga, för även om det är på ett annat sätt och barnen självklart kommer först alltid, så vore livet sämre, läskigare, hårdare utan Märta.
Utan dem skulle ingenting egentligen betyda någonting.

Barnen (och hundarna) gör mej lyckligare, tryggare. gladare, stoltare.
De gör mitt liv meningfullt och oxå mer sårbart.
När jag tänker tankar på att jag vill leva så utgår det mycket från dem.
Att jag vill följa dem i livet, se vilka de blir som människor, få barnbarn osv.

Maria skriver att hon tycker det är lättare med söner.
Nu har jag ju bara en, men ja... jag tycker mycket är och har varit enklare med sonen.
Jag kan nog räkna på en hand gångerna jag varit arg på honom.
Han har aldrig bråkat, skrikit, moppsat, surat som tjejerna kunde i en viss ålder.
Han har sårat mej en enda gång i livet och då var det inte med mening... men å andra sidan bet det då fan så mycket hårdare.

Töserna... ja, det är ju andra sidan av myntet till den här jämställdheten och förståelsen... är på ett annat sätt. Genom dem har jag inte bara konfronterat konflikter vi haft utan även min egen relation till mamma, vem jag själv var som barn och tonåring osv.
Vi har en tråkig tradition i vår släkt av trasiga mor-dotter relationer.
Min mormor och hennes mamma, min mamma och hennes mamma, jag och min mamma.
Det har varit tufft. Kärleken har inte varit självklar. Varken förmor eller dotter.
Jag tycker mej ha brutit denna förbannelse med mina döttrar men det är egentligen inte jag rätt kvinna att analysera... det får döttrarna göra.
Jag älskar mina töser. Jag tror de vet att ingen älskar dom som jag gör.
Jag hoppas å tror i och med våra relationer att förbannelsen är bruten och att de får ett enklare föräldrarskap.
De har blivit älskade, sedda, bekräftade och omhuldade så som alla barn förtjänar.
Även om jag genom åren varit olika sträng, orolig, rik, pysslig osv så har det varit gemensamt.
Då är det oxå enklare att ge det samma till sina barn.  

Men självklart är det som Maria tar upp viktigt att få vara något mer än mamma.
Att få lov att vara bara sin egne person.
Ha ett yrke, utvecklas, vänner, intressen, kärlek.
Att få vara kvinna. Älska, bejaka skönhet.
Att få flirta, skratta, vara lite för sej själv... eller med andra, som inte alls förknippar mej med min mammaroll.
Att ha en vuxen kärleksrelation.
Vi har olika behov å aldrig hur mycket vi älskar någon så kan inte den personen fylla upp alla.
Det gäller barn, det gäller män...
... ja, det gäller till och med Märta. :)

Puss/ Asta