tisdag 24 juli 2012

Då var vi hemma...

Foto: Märta hälsar å tackar för alla krya på sej hälsningar å tumhållningar. Nu är hon å tratten hemma

Från botten av mitt hjärta, TACK alla som har tänkt på oss.

Då var Märta hemma igen.
Ett stycke livmoder fattigare och ett stycke tratt rikare.
Själv klart hatar hon den. Vem hade velat gå runt med en lampskärm kring halsen?!

Ja det gick bra... hittills ska jag väl tillägga... tack å lov.
Hon hade en ordentlig livmoderinflammation och var även infekterad utanför denna så operationen var nödvändig och i sista stund.
Men hon redde ut det bra. Var stabil under operationen men blödde en hel del och har varit pigg efteråt.
Veterinären sa att hon var i väldigt god form.
Det känns så skönt att denna biten är över och jag kan bara hoppas att hon läker komplikationsfritt.
Det yttre såret tar 7-10 dagar, så pass länge måste hon ha tratt eller annat skydd och sedan tar det ytterligare några veckor innan hon läkt inifrån.

Jag har hämtat ut recept på antibiotika och smärtstillande.
Hon har redan ett helt annat ljus i ögonen och hanterar valpen på ett annat sätt.
Maken säger att det är inbillning och påstår att han känner henne lika väl som jag gör.
Ehhhh ja, eller hur?!

Mina nerver har äntligen fått lite lugn.
Nu ska vi grilla lite kyckling å jag ta ett glas vin. Ungefär det som finns kvar från "ångestflaskan" igår och sen ska jag njuta av mina hundar.

Puss/ Asta

5 kommentarer:

  1. Ta 5 glas vin. Glad att det gick bra för Märta! /Blueberries

    SvaraRadera
  2. Underbart! Äntligen kan man andas ut!! (åh de djuren....)

    Jessica (Krasnaja)

    SvaraRadera
  3. Åh så härligt! Har kollat typ en miljon gånger idag o ju längre dagen gick ju mer trodde jag att du förlorat ditt allt...underbart att läsa o se "lampdoguen"...
    Kram Anna

    SvaraRadera
  4. Åhhh, vad skönt att det gick bra för henne! Har tänkt på er och hållt tummar och tår att allt skulle gå bra. Ja, njut du av din kyckling och vin, samt dina jättefina hundar! Varma kramar, Maria.

    SvaraRadera
  5. Ohh, nu läste jag i kapp och känner din ångest. Jag vet ju hur det är när man ser att ett älskat djur inte mår bra och oron innan man vet vad det handlar om och oron över att det inte ska gå att operera/bota, och oron över att de inte ska klara narkosen.... Skicka massor av varma styrkekramar!

    SvaraRadera

Välkommen att sätta ditt tassavtryck, ditt avstamp, ditt tyckande.
Bloggen är levande genom sina läsare