Asta ger svar på tal.

Hej på er finisar!

Jag hade ju här om dagen ett "Väga fråga inlägg" där ni läsare uppmanades att ställa era frågor till mej.
Så där rasande många frågor kom inte in, men jag är tacksam över dom jag fick!
Min Dotter nr II gav mej bannor att jag svarade på korta frågor i kommentarsfältet... så fick man tydligen inte göra, aja baja :)  så de kommer här ännu en gång i hop med resten.
Min tro och syn på religionen fick ett eget inlägg..




M Poppins undrar...
Jag undrar hur du ser på otrohet?
Vad jag förstår har du varit gift med din man länge och ni har fyra barn, hur känns det? Äktenskapet, hur gör ni för att hålla det vid liv? Är du kär i din man, är ni romantiska med varandra, om inte, varför? Har ni aldrig varit det, vad föll du för hos honom? Hur gifte i er?

Oj! Jag tror att detta egentligen oxå kräver ett eget inlägg för det är stora frågor.
Som jag svarade dej Poppins i kommentaren så kan jag, av hänsyn till min man som inte uppskattar när jag "in för hela världen berättar hur vi har det" gå in särskilt ingående på det här å nu.
Ja, jag har varit gift länge. Gifte mej som 19 åring med Dotter nr II i magen.
Vi gifte oss enkelt och billigt, var ju inte precis förmögna men jag fick ändå de ingridienser som var viktiga för mej... då.
Maffig vacker bröllopsklänning (efter modet som rådde då), bröllopskort tagna hos fotograf, enklare fest på kvällen och bröllopsnatt på hotell... och frågan är om vi någonsin haft så lite sex som just den natten:)
I år har vi varit gifta 24 år.
Det är ofattbart länge. Hela mitt vuxna liv.
Vi har vuxit ihop kan man säga. Rollerna går in i varandra. Han är mycket mer än min make, han är min familj. Som en pappa/ bror... låter ju fruktansvärt romantiskt. Not!
Nej, men han är en stor trygghet. Förmodligen den som känner mej bäst i hela världen inklusive mej själv.
Även om jag kan se att vårt äktenskap kanske en dag tar slut så kan jag inte se mitt liv utan honom i någon form.
Ett långt äktenskap är hårt jobb.
Jag kan ärligt talat säga att vi inte alla dessa år varit tillsammans av okrossbar kärlek precis.
Hur vi håller det levande?
Tja, här tassar jag in på mark som jag vet maken inte vill jag ska prata om.
Vi har varit kassa på det sista tiden. Vi får jobba hårdare helt enkelt.
Otrohet?
Oerhört laddad fråga, inte sant?!
Det är klart att otrohet alltid är nåt dåligt. Det ligger ju i själva ordet.
Ändå "drabbar" det ju mer el mindre vart enda par som är tillsammans tillräckligt länge.
Jag tror att otrohet sällan handlar om kåthet, åtminstone inte för kvinnors del... och jag tror faktiskt att det gäller män med. Åtminstone inte enbart.
Det handlar om en frustration inom den egna relationen, ett behov av att bli sedd som en intelligent, intressant och attraktiv människa, det handlar om spänning och ibland förälskelse.
Att de bitarna saknas inom den egna relationen och att man kanske gett upp hoppet om att det ska återuppstå.
Man behöver inte vara en "dålig människa" för att man är otrogen.
Så enkelt är det inte...
Men självklart river det för de allra flesta par upp stora och djupa sår i tilliten när en otrohet på något sätt uppdagas. Skall ett par klara sej igenom en otrohet krävs oerhört mycket arbete och vilja att jobba med relationen. Jag tror faktiskt få reder ut det utan att få professionell hjälp.

Ingela frågar...
Skulle nog kunna ställa en och annan fråga men nöjer mej med en oskyldig men nog så kul sådan, vad kan du tänka dej att äta var dag resten av ditt liv Asta? 

Pizza! Absolut. Skulle förmodligen tröttna på det med men inte alls lika snabbt som på någon annan mat.

 

Maria frågar...
Hund dagiset du drömmer om? Hur tänker du omkring det? 

Tja, alltså det är ju min stooora stoooora dröm som då tyvärr krockar med att det tyvärr vore min makes stooora stooora mardröm...
Drömmen kräver nästan att jag har min partner med mej då det blir som en livsstil.
Jag skulle vilja flytta här ifrån. Köpa en gård i närheten. Den skall ligga lite för sej själv så man inte stör några grannar men ändå nära för kunderna.
Bygga upp hundstall med rastgårdar. Kunna ta emot 10-15 dagishundar. Priset för att ha sin hund på dagis ligger ungefär på 100 kr/ dag... och JA det finns en efterfrågan.
Jag skulle även ha möjlighet att kunna ta emot inackorderingar av hundar när matte och husse ska resa iväg.
De hundar som går ihop och gillar varandra kunde gå tillsammans, de andra fick vara i egna inhägnader. Jag turas om att ha dagishundarna inne med mina egna hundar. 1 längre promenad om dagen får hundarna, det skulle även finnas en stor hage där de kunde rasa ut och leka med varann.
Så småningom skulle jag även byggt upp en uppfödarverksamhet med några... två-tre- fyra kullar per år.
Eventuellt skulle jag även damma av min diplomerade instruktörs titel. Tror den behöver uppdateras för att gälla och hålla lite kurser på gården. I första hand för mina dagishundar men även andra.
Jag skulle även sälja lite smått och gott i hundfoderväg, hemmagjort hundgodis osv.
Jag drömmer om ett personligt och varmt hunddagis där jag brygger kaffe till mina hussar å mattar och tar en kopp med dem vid lämning el hämtning.
Jag tror absolut på den här idén, inte på att den gör mej rik, men att det går att överleva.
Å att leva ett RIKT liv.
Men som sagt, det kräver att man har en partner som oxå delar den här drömmen.

Millan...
Ja jag kör på frågan "vem din favorit är i ensam mamma söker"

Jag tror Jenny. Polisen. Hon verkar rejäl...
Men lite VÄL hurtig nästan, fasen vad hon kör med de stackars karlarna. Det är upp å gympa halv sju på morgonen, putsa fönster, skura hennes bil, spela fotboll. JAG hade inte velat vara ihop med henne.

Siv frågar...
Mina fråga är hur länge har du haft hund?

Mina föräldrar hade hundar när jag var liten.
Senare passade jag andras hundar, gick ut med dom osv. Min mosters rottweiler bodde lika mkt hos mej som hos henne. Vi gick kurser ihop på brukshundsklubben jag å Cindy. Hon var en härlig men vaktig rottistös.
Min första egna hund köpte jag när vi flyttade till hus och jag "ändå gick hemma med tre småbarn"... jo hejsan. Det var över 20 år sen.
Det var en Bouvier des Flandres som hette Baron. Vi var mycket på brukshundsklubben, gick många kurser och tävlade en del.
Ett par år hade jag även en Riesen tik.
Sen dog Baron då och 4 månader senare köpte jag Märta.

Dotter nr II undrar...
Jag undrar om 2012 SÅKLART! Hur är dina tankar kring detta datum, tror du det sker någonting alls? :)

 Hmmm, jag har faktiskt noterat datumet i min nya almanacka.
Jag TROR ingenting kommer att hända men nojig som jag är som kickar det ändå igång lite "undergångsångest" hos mej för TÄNK om jag har fel :)
Ja, jag vet att du säger att det kan vara "så som vi nu känner världen" och att det kan vara något positivt men samtidigt så går väldigt lite åt rätt håll.
Det är krig, det är kärnvapenmakter som spänner musklerna, det är terrorism, det är den ökade spänning mellan väst och muslimska länder, det är miljöförstöring och naturkatastrofer.
Jag vill helt enkelt bara att det ska bli den 22:e december.
Vi har en doktor på jobbet som är helt övertygad om att nåt ska ske och som redovisar en massa tecken på att så är på G. Döda fåglar som faller från skyn osv.

Det var allt för denna gång.

Puss/ Asta