En riktig ragata

Sveriges televisions Debatt gjorde tydligen bort sej igår när det debatterades lilla Haddile friskt.
Mannen som tog hand om flickan under hennes första månader (å även förhördes ch misstänktes för grov misshandel) var där som "den biologiska mammans språkrör" och fick tydligen breda ut sej rätt friskt och oemotsagt.
Jag har inte sett programmet själv än... och det vet i tusan om jag orkar.
Jag har alltid tyckt att Belinda Olsson är rätt värdelös i rollen som programledare/ debattledare.
Rörig, utan auktoritet, smått näbbig. Njä. Tyvärr.
Oavsett ämne brukar jag bli mest uppretad på henne.

Det finns ju en del som man retar sej på eller hur?!
En del saker är förstås bra att man går igång på. Jag är ganska stridigt lagd och har svårt att hålla tyst om vad jag tänker. Bra drag i min roll som sjuksköterska ibland när jag behöver stå upp för patienten.
Bra drag som förtroendevald för facket... absolut.
Mindre drag när det kommer till saker som jag egentligen inte har med att göra.
När jag (tack o lov) kniper käft om det men ändå triggas igång och låter det stjäla en massa energi för att jag i mitt huvud går runt och muttrar för mej själv.
Gör ni så oxå?
Eller kan andra människor släppa tokerier om det inte angår dem?

Jag kan till exempel gå... en strålande vacker dag med mina hundar, vara ledig, må bra... och älta nåt så fånigt som ett blogginlägg som retat livet ur mej eller en gammal redan överspelad konflikt med någon.
Ju mer jag tänker på det desstu mer uppretad blir jag.
Å så säger jag strängt till mej själv att "Men för fan, SLÄPP det nu, skit i det... solen skiner" men det är jättesvårt att tvinga hjärnan till vad den ska tänka på eller vad den inte ska fundera över.
I mitt huvud skriver jag jätte elaka kommentarer eller ringer upp personer och skäller ut dem eller hittar på nån vansinnig hämnd som sätter den jag är sur på i klistret ordentligt... saker jag aldrig skulle göra på riktigt men i min tanke blir jag besatt.
Händer detta er med eller är det jag som är fullkomligt galen?
Jag är ju... utåt sätt... en rätt snäll människa skulle jag vilja säga.
I min tankevärld kan jag vara nån helt annan. En riktig ragata.

Här tänkte jag fråga vad ni går igång på som egentligen inte angår er... men jag tror jag gör tvärtom, för här behöver vi verkligen vända tankarna.
Vad gör er lyckliga precis just nu?!
Please tell me!

Puss/ Asta