Jag är så nöjd

 

Min lilla charmiga kille.

Jag är så himla nöjd med honom!!!
Kissepölar inomhus å matkonsteri till trots.
Allt sånt där är ju bara övergående och hör valpåldern till.
Mormor var här med dottern i lördags. Hon tycker att Gottfrid är fin, jätte söt, men att han får alldeles för lite stryk. Att jag tramsar med honom.
"Du måste slänga honom på rygg, daska till honom hårt i rumpan, hur ska detta gå?!"
Ja du... alldeles utmärkt tror jag. Jag låter såna råd gå in genom ena örat å ut genom andra.
"Sätta gumiband runt hans nos" var tydligen oxå en bra metod.
Jag hoppar det med. Tack.

Det märks att han passerat bebisåldern nu. Väldigt tydligt märks det.
Han är ju så klart fortfarande en liten valp men har nåt en annan mognad och tar lättare in det som sägs. Om han BRYR sej är en annan femma men han har större kapacitet nu. Kan koncentrera sej bättre.
Han kan sitt, tass, kom här och nu oxå ligg. Han börjar snappa upp leta (är en jävel med sin lilla nos) och förstår å åtlyder allt oftare nej.

Idag har han kommit på ett nytt bus.
Att plocka ut pocketböcker ur bokhyllan och slita sönder.
Född ögontjänare är han den lille spjuvern.
Han tittar på mej med änglalik blick där han sitter "jag gör ingenting lilla mamma, jag sitter här helt oskyldigt och vilar min lilla rump" och så fort jag går utom synhåll transformeras han om till pappersstrimlare. Så nu har jag ägnat en lång stund att gömma mej bakom bokhyllan å dyka på honom i rätt ögonblick.
Det är lite samma dilemma som för er med småbarn... ska man ta bort det man är rädd om eller ska man ihärda med att det är förbjudet?

Hmm. Men jag inledde inlägget med att jag var nöjd med honom inte sant? :)
Å det ÄR jag verkligen.
Han utvecklas precis som jag vill.
Han är kärleksfull, tillgiven, lugn.
Mestadels förmår han vara aktiv när det är tid för det och koppla av när vi andra gör det.
Fast självklart har han stora trotsbus som framför allt drabbar tålmodiga snälla Tant Märta.
Han utmanar sina rädslor, och dessa blir allt färre. Nu följer han glatt med på promenader även där han inte gått förut. Han tar kontakt med människor, han närmar sej andra vuxna hundar med ödmjukhet.
Han är nyfiken. Allt ska undersökas, tittas på. Försiktigheten får ge vika för lusten.
Dessutom är han ju underbart söt, en mammegris av rang å har jordens goaste pussar.

Puss/ Asta