Från veckans försvunna till veckans egoist

 

25 åriga försvunna Gabriella på semester i Egypten var inte försvunnen.
Hon var "kär", "impulsiv" och "hade beslutat sej för att stanna i Egypten ett år eller nåt."
Phuuu för att inget hemskt hänt henne.

Hade jag varit hennes mamma hade jag gått från att vara fruktansvärt orolig till att vara galet förbannad.
Hur korkad och ego får en vuxen människa vara?
Hon är ung men hon är inte någon naiv fjortonåring.

Gabriella säger i intervjuer att "hon inte förstod att det skulle bli sån uppståndelse, hon har bott hemifrån sedan hon var 16 och är van vid att klara sej själv."
Pengarna var slut på telefonen.
Hipp hopp och leve kärleken och spontaniteten lixom.

Men är det inte vääääldigt typiskt dagens ungdom även om denna Gabriella verkar mer än lovligt korkat?!
Jag har haft lite samma diskussioner med mina barn genom åren.
De går ut genom dörren, säger att de kommer hem om nån timma och efter 12 timmar så har de fortfarande inte hört av sej och svarar inte på mobilen.
Efteråt är alltid svaret "Jag tänkte inte" eller "jag hade inget batteri i telefonen."
Lite förnärmat brukar de oxå antyda sin ålder.
Men i min värld spelar det ingen roll om man är 15, 25 eller 55 år... avviker man starkt från när man uppgett sej komma hem så ringer man! Har man ingen egen telefon ser man till att låna en!
Om jag som är medelålders sagt att jag kommer hem efter jobbet och sen dyker upp först på natten eller dagen därpå blir människor ju oroliga för mej!
Vi har fostrat en generation av "jag, jag, jag" (nej inte alla, jag generaliserar) som inte har en tanke på hur deras beteende påverkar andra. Som inte känner att de behöver ta den typen av hänsyn utan bara kan följa sin egen lust, hjärta och nycker för dagen.
Har man bott hemifrån i 9 år är man rimligen så vuxen att man borde förstå att ens beteende ger ringar på vattnet och påverkar andra.

Den här donnan. Av Asta korad till "Veckans stora ego" reser på en semesterresa, skall börja ett nytt jobb direkt hon kommer hem men avviker bara. Inga besked till föräldrar om att hon "flyttat till ett annat land", inget besked till en arbetsgivare som väntar henne.
Å sen tycker hon det är märkligt att det blir sån uppståndelse.
Hur ska hon kunna leva i ett främmande land om hon inte ens har pengar att fylla på telefonen?
Har inte pojkvännen telefon? Nån av hans kompisar? Nåt hotell? Svenska ambassaden?
Hade hon varit min unge så hade jag tagit henne i örat!

Puss/ Asta