Självkänsla

Jag hörde idag en snutt på radion där Christian Luuk och Towa Magnusson talade om självkänsla.
De talade om hur det var att få negativa recensioner och omdömen samt kritik i sitt privata och huruvida de brydde sej. Vilket de båda gjorde... mer än vad de egentligen önskade.
De talade oxå om motsatsen, vem man blir om man inte bryr sej.
Christian Luuk hade en kompis som tog kritik med en axelryckning. Allt bara rann av honom.
Kompisen var själv väldigt direkt med vad han själv tyckte till andra och tog ingen notis om i vilken jord det landade.

Gränsen mellan att vara ärlig och att vara oförskämd är ibland hårfin.
Andra sidan av myntet att vara okänslig för kritik kan vara att man är en smula oempatisk. Jag tror inte heller att det alltid är så, att den som är bra på att ge kritik oxå per automatik är bra på att ta kritik. Många som skryter med att vara "raka" och gärna bjuder på goda råd och synpunkter bryter halvt ihop när de tilldelas samma medicin.
Både Luuk och Magnusson var ense om att de hellre var för känsliga eller för okänsliga.
En balans hade varit det bästa...

Så, hur når man dit?
Jag har skrivit om det många gånger. Hur ökar man sin självkänsla?
Mitt självförtroende är hyfsat men det bygger alltid på prestation.
Utan att vara iordningfixad känner jag mej ful. Utan att ha kontroll på jobbet känner jag mej som en skrutt sjuksköterska. Efter gräl med barnen så känner jag mej som en oduglig mamma.
Men oftast grälar jag inte med kidsen, jag har kontroll på jobbet och jag är sminkad och då är självförtroendet helt acceptabelt.
Men när man skalar av allt det där, allt jag gör och allt jag sminkar på... under och utan prestation... då är det bräckligare.
Ett självförtroende är förhållandevis lätt att träna upp. Fake it until you make it ni vet...
Men hur hundan gör man med självkänslan.
Å rekommendera inte "Självkänsla nu" med Mia Törnblom, jag tror inte på sånt.
Jag HAR försökt med tacksamhetslistor och "bra med mej listor" och inte komma ett skit närmare.
Kanske är det något man föds med? Kanske är det något som implementeras inom en som litet barn?
Kanske kan man helt enkelt inte lära sej det som vuxen?
Eller kan man? Vad tror ni?

Puss/ Asta