God bless America

 

Det pratas så mycket om "muslimerna" och om "Den muslimska världen", men kan vi inte prata lite om USA nu så här på morgonkvisten?

USA är verkligen ett land som gör mej schizofren... jag vet inte riktigt vad jag ska tycka och känna inför världens mäktigaste stormakt.
Jag har aldrig varit där. Egentligen aldrig haft nån större lust att åka dit heller.
Jo, New York finns så klart på min "att göra innan jag dör lista" och nog kan jag tycka att det verkar småballt med en klassisk roadtrip oxå men om jag kommer iväg på det senare någongång är en annan fråga.
Min make har varit i Las Vegas vid två tillfällen och uppträder i och med det lite som "USA expert" här hemma när vi diskuterar amerikansk politik, problematik eller mentalitet.
Han VET minsann. Han KÄNNER den amerikanska mentaliteten.
Jo jo.

Själv kan jag inte påstå att jag kan särskilt mycket om USA och kanske är det därför jag blir förvirrad.
Amerikanarna verkar ha en lustig inställning till livet. Många heliga kor som känns främmande för oss här i det kalla norr.
De ter sej som minst lika fanatiska som "den muslimska världen" fast på ett annat sätt.
En blivande amerikansk president kan inte... om han/hon är sugen på jobbet... prata om förbud mot dödsstraff, inskränkning av vapenlagarna, aborter, homosexuellas rättigheter.
Att tala om höjda skatter uppfattas närmast som kommunistiskt.
De verkar ha osunt mycket av patriotiskt tänkande.
Svulstiga filmslut med vajande amerikanska flaggor, bredhakade amerikanska män som räddar världen till pampig musik. God bless America.

Alla som varit i USA vittnar om en vänlighet och en artighet.
En nyfikenhet på oss som kommer utifrån, en vilja att hjälpa till och att förstå vår bristfälliga engelska.
De öppnar dörrar, visar välvilligt vägen, ber så hemskt mycket om ursäkt om de råkar stöta till dej.
Detta i kombination med "we are the greatest" gör mej förvirrad.
De kan på tv visa oerhört mycket och rått våld men är pryda som små damer från -40 talet när det kommer till sex.
En annan sympatisk sak som man ofta hör om USA är deras syn på invandrare.
Bor du i Amerika är du amerikan. Punkt slut.
Har du inte sagt något annat förväntas du älska, ära och tjäna USA oavsett varifrån du kommer och hur du väljer att leva.
Det är fint.
Å andra sidan innehåller USA så stora klasskillnader att även en svensk moderat torde bli mörkrädd.
Svarta människor har fortfarande sämre förutsättningar, döms till längre straff, sitter oftare i väntan på dödsstraff än vita amerikaner.

USA får mycket skit av oss i Europa för att de ska lägga sej i allting, bestämma överallt, styra dagordningen. I krig men oxå i fredstid. Deras rädsla för terrorism har spridit sej till hela västvärlden och på olika sätt inskränkt allas våra liv i form av olika internet lagar.
De slår sej för bröstet över att vara "Världens största demokrati" men gör lite som de själva tycker kring detta. Ändamålen helgar medlen. Det visar inte minst Guatanamo där människor suttit inspärrade i evighet, ibland utan att ens veta vad de är anklagade för, och dessutom utsatts för tortyr och annat.
Samtidigt får vi aldrig glömma att det är tack vare USA som två världskrig tagit slut samt att de vågat ingripa i sprängdunkar Europa aldrig skulle vågat ta i.
Ett komplext land med andra ord.

Mitt Romney som kandiderar till presidentposten har gjort bort sej.
På en film som inte var menat till den stora massan diskuterar han ett problem med att bli vald.
Han menar att 47% av amerikanarna är lata och vill bli försörjda av staten (detta antagligen delvis för att de anser att det skall finnas någon form av sjukvårdsreform) och han resonerar kring att det inte gör dem mottagliga för löften om skattesänkningar eftersom de ändå helst inte jobbar alls.
Mmmm.
Tufft att se så på halva befolkningen som man säger sej vilja vara president för.
Själv anser jag att Barack Obama är det bästa som har hänt USA och att han självklart bör återväljas.

God bless the world om det inte blir så...

Puss/ Asta