söndag 13 juli 2014

Filmrecension Boktjuven.



En av de bästa böcker jag läst, kanske den allra vackraste bok jag läst, är "Boktjuven" av Markus Zusak. Den är mer än en bra roman, den är ett mästerverk och en historia, som man bär med sej för livet.

Det var med dubbla känslor jag fick höra att den blivit film.
Jag hade tänkt se den på bio men någonting tog emot. Jag skulle liksom inte stå ut med att bli FÖR besviken.
Alla goda romaner blir sämre som filmer- Nåväl, nästan alla.
Så mina förhoppningar var lika höga som min skeptiska sida.

Ikväll såg vi Boktjuven.
Historien handlar om Liesen som 1938 inför Andra världskriget placeras hos en fosterfamilj efter att hennes lillebror dött och mamman inte kan ta hand om henne.
Hennes nya föräldrar blir den varma och genomgoda Hans och den barska men lika goda Rosa.
Liesen kan inte läsa men lär sej snart genom sin fascination för bokstäver, ord och böcker.
I en tid när det inte finns pengar över till litteratur stjäl Liesen böcker där hon kommer åt.
En dödgrävares handbok, ur nazisternas bokbål, i borgmästarens bibliotek.
Hon blir tidigt bästa vän med grannpojken Ruby.
I källaren gömmer familjen en jude. Något som utsätter familjen för stor fara men som också präglar den unga Liesen starkt.

Romanen Boktjuven är tegelstenstjock. Filmen dryga två timmar.
Mycket har så klart klippts bort. Inte minst har "Döden" fått begränsat utrymme.
Döden som i bokform är den som berättar hela historien och som lägger till egna betraktelser om människorna, livet, världen.
Men även i filmen finns Döden med som ramverk.
Jag har sett att filmen fått spretiga recensioner och inga toppbetyg men själv tyckte jag att filmen var fantastiskt fin. Sparsamt berättad, mycket kulisser men att romanens ton respekterats.
Boken/filmen är inte sorgligare å eländigare än den behöver vara. Det lyfter berättelsen och gör paradoxalt det hemska än hemskare.
Boken/ filmen håller en glättig och ljus ton större delen för att sedan skildra eländet med sin fulla kraft.
Där lyckas boken bättre men filmen absolut inte dåligt.

Filmen fick mej att le ömt, skratta, gråta.
Den lämnade mej helt klart berörd.
Den får starka 4,5 i betyg.

Puss/ Asta

4 kommentarer:

  1. Boken ligger och väntar här hemma, så jag avvaktar med filmen...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Men LÄS den Freja. Jag vill veta vad du tycker. Se om du blev lika hänförd som jag.

      Radera
  2. Åhhhh - se där!! Då KANSKE man vågar se den? Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja gör det Ergo. Vet du förresten att din "Igelkottens elegans" finns som film med? Fast den har jag inte sett.

      Radera

Välkommen att sätta ditt tassavtryck, ditt avstamp, ditt tyckande.
Bloggen är levande genom sina läsare