fredag 11 juli 2014

Lite vatten har tyvärr en hel del dött av

 

Precis som alla somrar så rullar drunkningsolyckorna in som smultron på ett strå.
En efter en. Många är barn. Drunknade på lågt vatten. Nära människor.
Så vansinnigt tragiskt.

Jag lärde mej simma när jag var 5 år.
Jag var med mormor och morfar i Alcudia. Morfar slog vad med en fritidsledare om att jag skulle kunna simma ut till en boj när veckan var slut. Det var 100 meter.
I slutet av veckan simmade jag till bojen... och tillbaka igen.
Efter det gick jag med i en simklubb och även om jag aldrig blev någon Alshammar så rör jag mej fortfarande snabbt, säkert och tryggt i vatten.
Jag har respekt för vatten men är samtidigt orädd eftersom jag vet att jag behärskar det.

Jag ska lära Noah att simma. Men jag tänker verkligen inte vänta till han är 5 år.
Barn har lättare för simningens motorik än för annan motorik.
Cykling tex.
Å cyklar gör varenda unge.

Samtliga av mina ungar har alltid varit orädda för vatten.
Farligt så länge de inte behärskar elementet, bra då det underlättar lärandet av att simma.
Precis som med allt annat ärver barn sina föräldrars rädslor.
Är mamma rädd för hundar blir barnet det med, är pappa rädd för vatten blir barnet det oxå.

Noah å jag ska börja babysim. Det ska bli en sån där "Noah-mormor pryl."
Jag är mer orädd för vatten än vad Noahs mamma är.
Sen tar vi det där ifrån. När han är tre år... senast... ska han simma som en fisk.
Det är mer än allmänbildning. Det är viktigare än alla multiplikationstabeller i världen.
Han ska lära sej både respekten och motoriken som vatten kräver.

Mina främsta simminnen...
När jag simmade till den där bojen och tillbaka igen så klart.
Min första tävling i simklubben, när jag var flera längder bakom vinnaren.
Och ett vuxenminne. När min Mini flöt på en luftmadrass... längre å längre ut utan att märka det.
Det var i Grekland, i vilt vatten med farliga strömningar. Människor hade dött där samma sommar.
Jag ser henne som en fläck vid horisonten och jävlar vad jag simmade. Två armtag fram å ett tillbaka hela tiden.
Var lättad och fullständigt rasande när jag kom fram till henne å utpumpad började skälla och hon bara "va?!"

Puss/ Asta

4 kommentarer:

  1. Vi gick på babysim med våra barn, och sen gick de simskola tills de kunde simma tryggt. Det tog sin tid innan de behärskade olika simsätt, men ta sig fram i vatten, och, framför allt, plaska sig till kanten, det lärde de sig tidigt. Nyttig kunskap!

    SvaraRadera
  2. Tora 'simmar' redan, vi har gått på simskola varje vecka sedan hon var 6 månader. Hon kan flyta och tar sig från mitten av en bassäng till kanten utan problem. På måndag börjar hon nästa kurs, då får inte vi vara med i vattnet längre utan då är det bara simläraren. Lite nervös är jag allt men hon fixar det! Väldigt viktigt att kunna simma, framför allt här där vi är på stranden så många månader per år och där vart och vartannat hus har pool! Jag tror Noah kommer älska att simma med mormor! 😃

    SvaraRadera
  3. Alcudia! Där var vi ju nyss ju!!! *ler* Och vatten - ja, det är bra att gå på babysim. Det gjorde vi med Benjamin. Och även Leon, men de har HELT olika inställning till vatten. Trots att deras pappa och jag båda tycker om att simma och vara i vatten. Leon var jätteduktig - tills han helt plötsligt en dag var livrädd. Han vägrade släppa oss och hade fullständig panik i vattnet. Tog oss ett år att komma till rätta med det. Benjamin har alltid älskat det. Numera går det jättebra med båda killarna..

    Kram

    SvaraRadera
  4. Håller med dig om att kunna simma är viktigare än multiplikationstabellen, den kan man lära sig senare men att lära sig simma och trafikvett är viktiga kunskaper, för överlevnad, kram

    SvaraRadera

Välkommen att sätta ditt tassavtryck, ditt avstamp, ditt tyckande.
Bloggen är levande genom sina läsare