tisdag 1 juli 2014

Så vart man lite uppfostrad igen då



Framåt kvällskvisten blev det äntligen dags för mej å Gottfrid att ta en promenad ner till havet så lilleman fick bada.
Länge å väl plaskade han runt bland sjögräs å vågskvalp. Lycklig över att få egen mammatid och att få vara i sitt rätta element igen.

På vägen där ifrån strosade han lös, vidderna är oändliga där, ingen hund eller människa dyker upp utan att man ser det på långt håll.
Ingen hund eller människa nej... men en kanin dök upp. Två meter från Gottfrid skuttade den fram ur ett buskage och under en frusen halvsekund såg de på varandra innan jakten tog fart.
Jag brydde mej inte ens om att ropa. Kaninen var snabb, Gottfrid inte lika snabb och kaninen hade gott om flyktvägar och buskage att fly in i.
Gottfrid hade knappast brytt sej om mitt stanna ändå.
Nån minut senare kommer han lunkande tillbaka.
Vi fortsätter en liten stund framåt och ska passera ett hus. Jag kopplar upp hunden...

Redan på långt håll ser jag vad som väntar. Mannen, kanske i 35 års åldern, står där vid grinden till sin tomt och väntar. Liksom så där... bestämd. Ser ni honom framför er?
Avslappnad klädsel, shorts och nån anspråkslös t-shirt. En unge klängandes på benet, en yngre i famnen.
Han är en modern man. En mjukispappa. Men ändå karl i huset.
Det visar han tydligt genom sitt kroppsspråk där han står väntandes vid grinden medan hans fru/ kvinna/ sambo vad vet jag hukar runt bland perennerna. Säkert tycker hon att han är lite pinsam, men ändå manlig...
Jag stämmer i bäcken. Ler så brett att käken nästan går ur led och säger med glad och hög röst
"Hej hej, härlig kväll vi har."
Han kommer lite av sej. Vacklar till. Får fram ett "Ehh, ja..." innan han säge "hej hej" tillbaka.
Jag hinner nääästan passera innan han har funnit jämvikt igen för att få fram det där som tryckt honom.
"Är det dina hundar båda två?"
Jag tittar på honom, nu tappar jag jämvikten lite istället.
"Båda? Jag har denna, han är min ja."
"Jaha. Han jagade ju en annan hund. En mycket mindre!"
Jag tittar oändligt länge på honom igen...
"Han jagade en vildkanin" svarade jag torrt och utan tillstymmelse till leende.
"Jaha" säger mannen snopet och börjar intressera sej för något i sin dotters hår medan frun/kvinnan/ sambon fnissar till där i buskarna.
Jag å Gottfrid går.

Å så tänker jag...
Det var så uppenbart att den här mannen skulle reda ut vad som försegick. Det såg jag på håll.
Nämen en stor hund som springer lös och jagar... nåt. Nä nu jäklar i min låda ska jag säga till!
Jag har varit med om det så många gånger. Hur... i huvudsak män... bryr sej och ska kontrollera att bajs verkligen plockas upp, att hundar inte får vara lösa efter 1:a april, att de inte får stå å skälla efter katter eller vad det nu må vara.
Fast det är kanske lite fint ändå tänkte jag när jag lämnade mannen med sin familj i sommaridyllen.
Att man bryr sej, att man vågar lägga sej i.
Mmmmm.

I dagarna stod det om en tjej som blivit våldtagen mitt under Bråvallafestivalen.
Det är tyvärr inte första våldtäkten som sker på en festival, troligen inte den sista heller.
Kvinnor har blivit våldtagna i folkmyllrande gränder, i tunnelbanetåg, på bussar.
Inte så gott om män som bystar upp sej och ska säga ifrån då.
Inte så mycket rätt å riktigt där inte.
Kvinnor åker på däng i sina hyreslägenheter så grannarna knappt kan höra vad som sägs på tv.
Ungar kommer blåslagna till skolan.
Vad är detta rättspatos då?!

Nej, det verkar drabba hundägare i allmänhet och medelålders kvinnliga hundägare vars hund kan kvala in som "kamphund" i synnerhet.
Jag blir uppfostrad hela tiden av bekymrade samhällsmedborgare.
Varesej det behövs eller inte. Trots att min hund kanske inte är lydig men fan så mycket mer välartad än flertalet småhundar i området.

Puss/ Asta

1 kommentar:

  1. Såg honom verkligen framför mig, och jag håller med om att lite ära skall han ha ändå, även fastän han hade fel i detta läget. Pinsamt. Hoppas det inte får honom att inte våga bry sig i framtiden. Kanske brydde han sig extra för att du har en sådan "mördarhund" ;), kanske inte. Hoppas på det sistnämnda.

    Ps: Jag skulle blivit osäker på om det verkligen var en kanin. Litar inte på mina ögon :P

    SvaraRadera

Välkommen att sätta ditt tassavtryck, ditt avstamp, ditt tyckande.
Bloggen är levande genom sina läsare