onsdag 30 juli 2014

Förlåt att jag stör i sommaridyllen

 

Det finns ett inlägg jag tassar kring likt het gröt. Om man nu tassar kring sådan, jag har aldrig gjort det.
Ett inlägg å ett ämne det känns som jag borde skriva om men som jag egentligen vet för lite om.
Ett inlägg som kanske stör så här i semesteridyllen.
Gaza. Israelerna och palestinierna.

Striderna i Gaza har nu pågått i 4 veckor. Över 1000 människor har hittills dött och Israel visar ingen vilja att upphöra med dödandet. Den överväldigande delen dödade är palestinier och 1/5 är barn.
Ett land som Israel med en enorm militärmakt röjer bokstavligen sönder människors liv. Bombar och skjuter sönder.
De skall krossa Hamas säger de... men skjuter ihjäl barn och bombar sjukhus.
Och omvärlden gör absolut ingenting. Ingenting.

Konflikten mellan palestinierna och israeliterna är lika långlivad som omöjlig.
Den bygger i mina ögon på att världen, i ångest över vad som hände judarna under förintelsen gav dem mark som aldrig var deras, som redan tillhörde någon annan.
Å bit för bit har Israel ockuperat mark. Satt invånarna i Gazaremsan som gisslan.
Utan möjlighet att arbeta, försörja sej, leva drägliga liv.

Hamas är en terrororganisation och jag förstår att de skrämmer israelerna med självmordsbombare.
Självklart kan inget land acceptera att en annan nations invånare klär sej fulla med bomber och spränger sej i luften på bussar och caféer. Jag hajar det.
Samtidigt är det inte allt för svårt att förstå att Hamas har stöd bland befolkningen.
Via de hemliga tunnlarna som Israel nu försöker bomba sönder har det färdats vapen, precis som Israel säger. Men det har oxå färdats mat, pengar, läkemedel. Sådant som befolkningen verkligen behöver och som förvägrats dem.
När människor förvägras det mest basala blir de desperata. Så fungerar muslimer.
Så fungerar även kristna.
Så skulle du och jag fungerat.
Det är mänskligt att vilja skydda sina barn, att vilja ge dem åtminstone det som de absolut behöver.
Jag såg en dokumentär om självmordsbombare från Palestina en gång. Länge sedan.
Men jag minns en mor som stöttade sin unga son i beslutet att bli självmordsbombare och dö martyrdöden.
Hon såg nämligen ingen som helst chans till ett värdigt liv för sonen i detta livet.
Allt hopp var uttömt.
En människa utan hopp är desperat och en desperat människa gör dumma saker.

Det kommer aldrig bli fred därnere innan Israel accepterar och respekterar palestinierna.
Det gäller så klart åt andra hållet med.
Det måste bli slut på ockupationen av mark och det måste ges åt alla människor möjligheten till ett värdigt liv och framtidstro.
Och en vapenvila kan inte brytas för att en liten David slår mot store Goliat.
Goliat måste stå över det och fortsätta arbeta för fred i alla fall.
Som det är nu tar Israel på sej rättigheter att med vapen motståndaren bara kan drömma om gång på gång på gång slå mot Gaza som ett djur i en bur. Ett djur utan reträttvägar.  Ett djur som sitter fast.
Bara att det inte är ett djur. Det är människor. Barn.
Det är BARN inne i Gaza som inte kan fly undan bomber och pansarvagnar.
Barn utan vatten, elektricitet, mat. Barn med mördade föräldrar.

Denna galenskap. Detta mördandet måste få ett slut.
Världens politiska makthavare måste sätta ner foten.
Förlåt att jag störde i sommaridyllen.

Puss/ Asta




4 kommentarer:

  1. Du stör inte Asta. Detta har gjort ont i mig länge nu. Och jag känner att jag börjar misströsta. Och jag vill ge upp. Oavsett hur och varför konflikten finns så trappades den upp av löftet israelerna gavs efter andra världskriget. Och precis som du säger så är det så - desperation föder människor som inget har att förlora. Och jag kan inget göra än att gråta. Och försöka påverka min ordförande att vidta åtgärder. Medan jag skriver för brinnande livet.

    Kram

    SvaraRadera
  2. Tack och kramar min vän för din omtanke ♥ Har inte orkat läsa ditt inlägg idag men tror jag vet vad det går ut på....Tror att ingen vågar kritisera israelerna än idag efter förintelsen, världens skam för en utrotning blundar för allt de tar sig för =( med USA i ryggen.

    SvaraRadera
  3. Jag läser och jag håller med. Det handlar inte, för mig, om judar och muslimer, det handlar om en stats ledning som behandlar ett folk felaktigt. Det här kommer aldrig att lösa sig om inte Israel, som är den starkare parten, faktiskt gör ett seriöst försök att samsas med Palestina. För många dör, för många har det svårt, och är folk har det svårt blir de desperata, och när de blir desperata odlas hat. Israel skulle aldrig fått det landet till att börja med, det var USA och Europas dåliga samvete, så då kunde väl staten Israel fått land av Europa eller USA? Inte få någon annans land, någon som redan då hade så lite att säga till om att de inte kunde protestera. Nu är det som det är, men då måste Israels ledning förstå att nu har de tagit tillräckligt. Lämna tillbaka ockuperad mark och låt palestinierna få tillgång till importvaror, och sen kan de upprätta fredliga förbindelser mellan sina länder. Resan är lång, och kommer säkerligen att kantas av många schismer och attacker och svårigheter, men den kommer ändå at vara bättre än som det är nu...

    SvaraRadera
  4. Du har så rätt Asta... Tyvärr.
    Sorgligt nog, kolla bara hur många kommentarer om dessa "tråkiga/jobbiga" inlägg hos olika bloggare har - jämfört med om tex Kim Kardashian ska plastikoperera sig?! Sjuk värld vi lever i - samtidigt som många tänker funderar - så stöter säkert de flesta detta ifrån sig för det gör för ont att tänka på :-( Minns när jag var tonåring och frågade mina föräldrar VAD dom gjorde åt Vietnamkriget tex?? TJa, dom tyckte såklart det var förjävligt med USAs framfart osv, men jag o min bror var ju små o mkt tid gick åt till nya huset , sjuka föräldrar , etc etc.....ett vanligt småbarnsilv som rusar på förstår jag nu, men som tonåring var jag rasande på dom över deras brist på engagemang typ..

    Fruktansvärt är det hur som helst! Ju mera dödande = desto mera hat!
    Palestina måste få bli en egen stat, med självbestämmande!

    SvaraRadera

Välkommen att sätta ditt tassavtryck, ditt avstamp, ditt tyckande.
Bloggen är levande genom sina läsare