... ibland är det så frustrerande med en öppen blogg. En blogg som man inte är anonym i.
Jag hade i och för sej dött av tristess om jag haft en sådan för att vara personlig ger så mycket mer.
I att skriva, i att läsa och i att få feedback.
En nattkollega sa härom kvällen att hon gillade min blogg så mycket och jag blev så himla glad!
Men ibland är det frustrerande. För ibland vill jag skriva av mej, få ur mej, saker som jag inte kan skriva.
Det kan röra privata kontroverser, det kan röra nåt jobbigt inom mej själv som jag inte vill "alla"ska veta, det kan vara något som har med jobbet att göra.
Idag är en sådan stund.
Hela jävla dagen har varit vidrig och jag har rört mej i hela känslospektrat av förbannad, ledsen, besviken, uppgiven, rädd och arg igen.
Jag har sovit uselt, kanske nån timma i natt, och dagen blev därefter.
Jag hade som tur var en lugn dag på jobbet. Kände patienterna väl.Kunde jobba på på ren rutin.
Hjälpte en ny kollega som hade mycket och som blev så ledsen. Kände mej otillräcklig i att finnas för henne rent personligt, men kunde ändå förhoppningsvis sträcka ut en hand och hjälpa henne rent praktiskt. Med att sätta nålar, hämta blod, tranfundera och annat.
Hela eftermiddagen och kvällen har jag kämpat med att hålla mej vaken.
Sov nån timma direkt när jag kom hem... men sen. Tänkt att klockan måste få bli 21 i alla fall annars vaknar jag i natt och tror att jag sovit middag.
Nu känner jag mej... trött förvisso... men inte redo att sova.
Tankar mal, tvivel och förtvivlan om vart annat.
Jag lever.
Jag är frisk.
Mina barn mår bra.
Märta är pigg.
Det är sommar (även om det inte känns så.)
Jag har semester snart.
Likt ett mantra upprepar jag för mej själv vad jag HAR för att slippa tänka på vad jag inte har.
På att det kunde varit värre. På att det går över. Trots att jag kanske inte borde låta det göra just det... passera.
Jävla skitdag. Jag säger God natt. Hoppas att ni har haft en härlig helg och får en underbar vecka.
Hoppas sommaren behagar komma tillbaka. Vi hörs mina vänner.
Puss/Asta
Du är alltid välkommen att vräka ur dig i ett mail! Kram
SvaraRaderaUsch, jobbigt! Kan du inte lösenordskydda inlägg som du inte vill att alla ska läsa? Hoppas du vaknar på solsidan i morgon!
SvaraRaderaJättejobbigt! Men känner så väl igen det och tipsar också om lösenskyddade inlägg även om det är lite lurigt med blogger eftersom mina gamla raderade inlägg visades för några månader sedan och gick inte att ta bort under en dag. Så man får vara försiktig. Men annars är det ett alternativ. Kram på dig!
SvaraRaderaMen usch!!!!Inget bra slut på en vecka. Precis som Ulrika skriver är du välkommen att maila om du vill!
SvaraRaderaOch du - snart ses vi!!
Japp, en offentlig blogg är surt ibland. Hoppas det känns bättre idag.
SvaraRadera