måndag 25 juni 2012

Doktorer å sånt



Min äldsta dotter är nyfärdig sjuksöterska sen ett halvår tillbaka.
Mmmmm, ni hör att jag säger det med illa dold stolthet i rösten va?!
Hon bloggar oxå. Besök gärna hennes blogg och idag skriver hon om vårdens hierarkier med vakna ögon. Sånt där som en annan börjat bli lite blind för.

Visst är det som hon skriver att vården är en av de mest hieraktiska brascher som finns.
Förmodligen fullt i klass med försvaret.
Till stor del är detta en nödvändighet. Inom vården hanteras liv å död och i synnerhet i skarpt läge måste det vara självklart vem som bestämmer.
Det kan handla om titel och vad den innefattar för ansvar men även om vilken erfarenhet man besitter.
En klok färsk sjuksköterska lyssnar på en erfaren undersköterska precis som en färsking till läkare rådgör med en mer van sjuksköterska.
Den som är ny och hanterar sin bristande erfarenhet och kunskap med högmod gentemot dem som är "under i rang" hamnar snabbt i blåsväder och blir utan stöttning.

Sen finns det märkliga och helt onödiga hierarkier.
Kirurger tror att de är lite bättre än andra läkare.
Generellt är medicinläkarna mycket enklare att samarbeta med för övriga vårdkategorier.
Kardiologer tror att de är lite ballare än övriga medicinare.
En del läkare bemödar sej inte med att hälsa på undersköterskor eller städerskor.
En del undersköterskor tror å andra sidan att "de kan jäkligt mycket bättre" än yngre sjuksköterskor.
En ängslig doktor ordinerar blodtryck och puls en gång i timmen på stabila patienter eller döende gamlingar. En erfaren sjuksköterska skiter i det och tar kontroller när hon själv finner det nödvändigt.

När jag läste till sjuksköterska och senare när jag var nyfärdig så hade jag i det närmaste "läkarskräck."
Jag vet inte, jag såg på dem som några slags överintelligenta människor som skulle "avslöja" min bluff att ha lyckats ta mej igenom utbildningen utan att kunna någonting.
Jag tog åt mej när jag fick skäll över saker som jag inte rådde över eller för att jag inte hade koll på samtliga 8 patienter som jag fått ansvaret för 2 timmar innan rond.
De mumlade fram sina ordinationer, rabblade labprover som jag aldrig hört talas om å suckade tungt om jag bad dem upprepa. De hävde ur sej läkemdelsordinationer över axeln i korridoren och de lät mej veta att "sjuksköterskeutbildningen numera bara gick ut på att servera gröt och byta kissblöjor."
"Omvårdnad"
fnös de föraktfullt.

10 år senare vet jag att doktorer är helt vanliga människor. Bara lite bättre betalda än de flesta övriga.
En del är sociala, ödmjuka och trevliga. Andra otrevliga och bessersmittiga. Några flirtiga. Andra humorlösa. Några väldigt skickliga. Andra... inte lika skickliga.
Talar de obefogat otrevligt till mej svarar jag med samma mynt. Ger de mej skyllen för nåt jag inte kan rå över säger jag det. Å skall det ordineras så kan de skriva ner sin ordination.
De är ytterst ansvariga och de har betalt för det.
Jag har en egen högskoleutbildning och en egen profession och jag är inte filkand i "doktors assistans."
Puss/ Asta

2 kommentarer:

  1. bra talat:)

    Kram o njut av dagens solsken:)
    //B

    SvaraRadera
  2. Bra inlägg! Fast man vet, el iaf anar det, så är det så himla skönt att höra att det blir bättre o lättare. Att man kommer att mogna i sig själv o sskrollen. Kram!

    SvaraRadera

Välkommen att sätta ditt tassavtryck, ditt avstamp, ditt tyckande.
Bloggen är levande genom sina läsare