lördag 16 juni 2012

På ett tåg

När jag och Mini åkte tåg till Göteborg härom dagen så satt vi i den där"hallkupén" med rader av stolar mitt emot varann på båda sidor.
Jag har alltid tyckt att det är roligt att studera folk, fundera på vilka de är, vad de lever för liv osv.

Mitt emot mej satt en tjock tjej i 16-17 års åldern.
Jo jag skriver tjock för det har med saken att göra.
Hon hade långt vågit vackert hår men i övrigt var hon "fel" på alla sätt som gick.
Hon hade ett par oklädsamma glasögon, kläder som var missprydande, som satt åt och gjorde henne ännu tjockare. Hon såg väldigt osäker ut, väjde för ögonkontakt och jag tänkte... fördom eller inte... att hennes liv inte var enkelt.

Brevid den tjocka tjejen satt två blonda uppenbarelser. Kanske nåt år äldre.
De var "rätt" på alla sätt den andra tjejen var fel. Smala, välsminkade, snygga kläder. Långt vackert hår.
Medvetna om sitt värde.
De pratade högt och man kunde se hur de sneglade på den tjocka tjejen och gjorde minspel.
Som jag såg. Som den tjocka tjejen kanske kände.

Ett par, tre gånger passerade en annan tjej igenom vagnen.
Hon var smal. Hade åtsittande låg jeans och en tajt topp som lämnade många centimeter bar hud ner till jeanslinningen. Piercing i naveln. Höga klackar.
Hon var ju ensam. Sa varken bu eller bä,passerade förbi några gånger bara.
De ljusa tjejerna tittade långt efter henne, sen på varandra, gjorde himlingar med ögonen.
Uppenbart kunde vara snygg på rätt och fel sätt oxå.

Man SER så mycket när man åker tåg och kan ägna sej att studera andra och deras kroppsspråk.
Men det slog mej att även JAG ser ju det. Ser. Bedömer. Kommer med mina förutfattade meningar om vad andra egentligen tänker och har med sej i bagaget.
Det är märkligt hur vi värderar andra och liksom inte kan låta bli.
Hur vi reptilsnabbt scannar av.

Jag tänker på hur andra ser mej.
Hur de bedömer, värderar mej.
Idag bryr jag mej inte så mycket om det. Vad främlingar ser.
En "tant" förmodligen. Varken mer eller mindre.
Men när jag var ung tonåring var jag... kanske inte tjock... men fel på en massa andra sätt.
Osäker.
Ful. Jo men faktiskt, rätt ful.
Medveten om att jag inte var hipp, inte var populär.
Jag skulle säkert känt mej dö obekväm av att sitta brevid de där två snygga blonda brudarna.
Känt deras förakt. Det jag åtminstone skulle inbillat mej att de känt.
Kanske är det därför jag bedömde dem så strängt på tåget?
Stirrade på dem med min mest ogillande rynka i pannan när de himlade med sina blå.
Som ett försvar av den jag varit.
Utan att veta ett skit om hur de har det, mår, har varit med om.
Puss/ Asta

1 kommentar:

  1. *ler* Jomen, så är det allt... Att man gör saker i försvar för den man en gång var. För den ohippa, oälskade, osäkra tonåring man var. Men jag gör likadant - betraktar folk. Och deras reaktioner.

    Om jag hade betraktat dig hade jag sett en cool kvinna. Snygg och fräsch. Med ett härligt leende.

    Kram

    SvaraRadera

Välkommen att sätta ditt tassavtryck, ditt avstamp, ditt tyckande.
Bloggen är levande genom sina läsare