tisdag 26 juni 2012

Valpar å valpuppfostran



Bild lånad från Kicki Engman

Ja alltså, jag försöker...
Försöker att inte skriva allt för mycket om valpen innan allt är klappat å klart.
Det kommer... helt garanterat... bli nog av valpinlägg senare ändå.
Jag försöker att inte längta till på söndag när vi skall åka och titta på honom för på söndag är veckan slut å sen börjar jag att jobba.
Men det är svårt...

I mina tankar finns han redan här och jag kan inte se mej mätt på hans vackra uppenbarelse.
Alla valparna på bilden är fina... nästan alla valpar i hela världen är bedårande... men den lilla röda...
Ja han är det vackraste världen skådat sedan Märta föddes.
Så klart!

Jag har nojat å våndats och tusen gånger om tänkt tanken "Är det här en så jäkla smart idé."
Varför?
Därför att det är sån jag är.
Därför att mitt liv känns späckat redan nu och därför att jag har smått traumatiska minnen från min förra valptid :)
Jag vill ge valpen bästa tänkbara hem och jag vill att Märta ska fortsätta att ha det.
Jag är helt enkelt inte en person ssom gör någonting nytt lättvindigt. Som inte tänker efter ordentligt och vrider å vänder på varje scenario.
Det räcker att jag skall åka på chartersemester (som 89 åriga halta tanter klarar av) å jag kan ha längtat halvt ihjäl mej.
När det närmar sej ångrar jag mej alltid och tänker "Varför ska jag iväg för? Jag har det väl bra här hemma?"

Men jag längtar. För jag är redan förälskad.
Jag längtar å tänker att finns det någon slags karma så är den här valpen en godmodig å lugn kille.
Jag tänker att jag ska miljöträna mer, vara mer konsekvent, liiite liiite strängare och jag ska älska honom massor.
Närkontakt och fysisk kärlek... att krama, pussa, smeka, pilla, ligga nära, dutta...
Det ger kärleksfulla barn och det ger kärleksfulla hundar.
Märta är den snällaste å mest kärleksfulla hund jag mött och jag är övertygad om att det är för att hon fått så mycket närhet å kärlek.

Jag läser "Kontaktkontraktet" en bok om mjuk hunduppfostran för andra gången å får ändå aha upplevelser. När jag läste den första gången var Märta som jobbigast, nu läser jag den i förväg.
Det står så mycket klokt i den. En hel del av det känner jag redan finns implenterat i mej.
Tex... spelar det nån roll VARFÖR hunden lyder?
Märta, som gjorde utfall mot allt å alla lurades förbi med korv tryckt mot näsan välddigt länge.
Ja jag vet att många som tränat hund på -70 och -80 talet får gåshud när jag säger det.
Nu mera kan vi passera utan korv men när vi är förbi tittar hon på mej å buffar mot fickan.
Tigger skulle en del säga.
Ja eller belönas för en "konst"... gott uppförande.
Varför hon går förbi avslappnat skiter jag i. Jag har inga ambitioner att min hund skall vara rädd för att åka på stryk. Ur mina händer kommer godsaker å smekningar, aldrig smärta.

Jag lärde Märta att gå fot (alltså tätt vid vänster sida med ögonkontakt) från början med ordet "här."
När jag började träna det så fick hon gott godis vid ögonkontakt. Vi tränade att hon skulle hålla ögonkontakten längre å längre och i olika situationer. När jag sedn började gå så blev "fot" automatiskt för att hon skulle kunna bibehålla ögonkontakten.
Det fungerade kanon.
Man kan ju rycka i kopplet å korrigera genom att de "flyger" (fast inte så värst länge med en Dogue de Bordeaux) å får ont i halsen men varför ska man om ett mjukt sätt fungerar lika bra eller bättre?
Det står en liknande smart sak i boken.
De flesta hundägare vet att hunden lyssnar mer på "Hej då" än på "Hit."
Hej då säger vi ofta och sen försvinner vi faktiskt.
Likadant kan man göra med ordet "kom."
Ge riiiiktigt gott godis och istället för godis eller varsegod leverera den med ordet "kom."
När valpen förstått så ropar man "kom" på några meters håll å kastar... för att hela tiden öka svårighetsgraden och få in en positiv stimuli av ordets betydelse.
Riktigt smart. Ska bli kul att pröva.

Jag har inget behov av kadaverlydnad. Av att min hund skall frukta att göra fel.
Jag vet att många finner Märtas alla små nycker odrägliga men det är min hund och jag som lever med henne. Andra får ha pricis vilken grad av lydnad som de vill.

Puss/ Asta

4 kommentarer:

  1. Jag ser fram emot valpbilder, jag... Förresten, jag såg i nya amelia att oxen ska vara zodiakens sexigaste tecken i sommar. Vad tycker du. är det ett sådant horoskop vi ska välja att tro på??

    SvaraRadera
  2. Åh vad jag läääääääääängtaaaaaaar!!!

    SvaraRadera
  3. Blir glad när jag läser det här. Känner många, bl.a hon som skrev igår på fejjan som är mer för det "hårda sättet" och nypa, slå och jag kan för mitt liv inte förstå det?! Min hund lyssnar på det mjuka. Han är så mjuk själv också och jag tror att det är mitt sätt att vara det som gjort att han är sådan som han är, kombinerat med lugn personlighet. Ska bli roligt att se dina valpbilder sedan och Märta med "lillebror". Kram, Maria.

    SvaraRadera
  4. Önskar att jag hade köpt kontaktkontraktet innan Snape kom... På tal om hundar med farligt utseende, jag har märkt det nu med Snape... Trodde att folk såg att han ej är av "kamphundsras" men men tydligen ser han ut som om han äter folk... Det är en sak jag inte förstår med hundrädsla, att dom tror att hunden bokstavligt talat skall ha ihjäl dom... Respekt för kan jag förstå men inte denna hysteriska rädsla, har precis stött på det i midsommarhelgen så att det är färskt i minnet...

    SvaraRadera

Välkommen att sätta ditt tassavtryck, ditt avstamp, ditt tyckande.
Bloggen är levande genom sina läsare