söndag 17 juni 2012

Mitt hjärta



Jag sagt det förr, jag säger det igen, den är en REN ynnest att få dela stig i livet med min Märta.
Folk må tycka att jag är tramsig och fånig men jag vidhåller, det är långt i från alla förunnat att få uppleva en sådan här kärlek som jag och mitt troll delar.
Bortsett från mina barn har jag aldrig varit med om en sådan kärlek och kommer troligen inte få vara det igen heller.

Vi var nere vid havet.
Trots att jag älskar när havet ligger milt och blått och skimrar av sol så är detta mitt favoritväder att möta havet i. Molnigt och blåst. Ett blyertsgrått hav med skummande rasande vågor.
Jag stod länge, länge och såg på det. Såg på havet, såg på min vackra hund, hade Leonard Cohens Halleluja i öronen. Från himlen sprack molnen upp och skickade ner en strimma av solljus.
Det var en i det närmaste religiös upplevelse.
Jag mådde lite dåligt innan. Maken o jag har inte våra bättre dagar.
Vi är lite oense om mycket... tja,jag orkar egentligen inte prata om det.
Men jag kände mej ledsen. Å efteråt så blev det mycket bättre.
Lättare. Ljusare. Snällare.

Puss/ Asta

2 kommentarer:

  1. Dom fyrbenta är fantastiska i läkandet, i torsdags var jag med om det mest verdervärdiga, overkliga jag nånonsin sett. Bara längtade hem till min lille kille som tyvärr inte var hemma, men på fredagen fick jag hem honom och bara höll honom... Och han lindrade min sorg bara genom sin närhet... Fantastiska underbara djur... ( det kanske har med trynet att göra)

    SvaraRadera
  2. Jag förstår precis hur du känner. Min äldsta hund som är varghund/ridgeback/mastiff-blandning är min själsfrände. Vi har alltid levt ihop i olika former i alla våra liv. Jag kan inte tänka mig hur det kommer att bli när jag inte längre får ha honom i detta liv - jag kommer bli halv tror jag. Jag 'räddade' honom från ett sk dog shelter här i Australien när han var 11 veckor - fast egentligen var det nog han som räddade mig! Kan inte föreställa mig hur de senaste 6 åren hade sett ut utan honom. Självklart älskar jag min andra hund; varghund/mastiff/grand danois, lika mycket men det är på ett ANNAT SÄTT. Precis som jag älskar min mamma och min man på olika sätt - fast typ lika mycket.
    Sant är i alla fall att livet blir så berikat av hundar - jag är galet förälskad i alla hundar (även om jag föredrar 'riktiga' hundar framför gläfsande små tussar...
    Håller tummarna för att både du och jag får ha kvar våra hjärtan i många år till!

    Kram på're

    SvaraRadera

Välkommen att sätta ditt tassavtryck, ditt avstamp, ditt tyckande.
Bloggen är levande genom sina läsare