En bekännelse

Nu ska ni få veta en sak om mej.
En bekännelse.
Jag är världens värsta sladderapa.
(Sladder som i skvaller och inte som i löst fett även om det inte är världens största lögn det heller.)
Jag ÄSLKAR hemligheter... och jag har jättte svårt att hålla tyst om dom.
I alla fall mina egna hemligheter, andras förtroende förvaltar jag faktiskt på ett annat sätt.

Jag har varit gravid fyra gånger.
Varje gång har jag tänkt att jag inte ska berätta nåt för allmänheten. Att de ska få upptäcka det själva.
Mmmmm.
Det har gått "sådär" kan man väl säga om man vill vara snäll mot sej själv.
"Jag MÅSTE bara berätta det för DEN" "Å den." "Å henne" "Å honom."När jag väntade Mini minns jag det extra väl. INGEN skulle minsann få veta.
Typ två-tre dagar efter graviditetstestet hör jag mej själv stoppa en granne jag typ aldrig pratar med utanför vår lilla närbutik (som nu är pizzeria)
"Hej, härligt väder va?! Allt väl med dej? Jo jag ska ju ha barn igen! Jaja men!"
Helt hopplös! 

Puss/ Asta