Då stavar vi det tillsammans...

... "Asta har S E M E S T E R!!!!"

Jag har jobbat mitt sista pass på en bra stund och är leeeeeeeedig i tre och en halv vecka!!!
Det är underbart härligt att veta även om känslan inte glidit in ordentligt.
Det tar ett tag eller hur?
Jag brukar alltid känna en "semesterstress."
Ni vet, att "hinna" med en massa.
Tränga in sol å bad å grill å umgänge å avkoppling å en massa bra läsning å rosé å uteserveringar å... ja, ALLT det där som är sommar.
Samtidigt så kan man inte helt släppa "duktig flicka syndromet" så det skall dessutom städas å bakas å rensas i garderober å motioneras å...
... Vad ska man egentligen börja med?!
Stress, stress.

I år ska jag verkligen FÖRSÖKA ha mindre pretantioner. Gällande både det roliga och det pliktfyllda.
Koncentrera mej på att "bara vara"... på att umgås med min familj, njuta av Märtas kanske sista sommar.
Låta upplevelserna och minnerna komma till mej istället för att jaga dem.
Bara ett hoppas jag på, att det blir lite sol och värme.
I år blir det ingen utlandsresa och min kropp å själ BEHÖVER verkligen salta bad, sand mellan tårna och solbränd hud.

Smhi verkar inte flagga för någon överhängande växthuseffekt.
Snarare är det lätt att förledas till att tro att vi går mot en ny istid.
Som bäst 15-16 grader men då i kombination med moln. Så klart!

Nå väl. Vi tar det som det kommer.

Puss/ Asta