måndag 13 augusti 2012
22 år
För snart 24 år år sedan stod jag inne i en kyrka i prinsessbakelsetårtklänning och lovade älska min blivande man i nöd och lust. I glädje och i sorg. Vara honom trogen. Tills döden skiljer oss åt.
Jag var 19 år och jag hade förstås inte en aning om vilket åttagande detta var.
Nöd och lust har det minsann blivit under dessa år.
Idag skulle jag aldrig ge samma löften.
Gifta om mej, kanske om jag skiljde mej från den man jag har och blev kär på nytt.
Men lova så stora ord om evigheters evighet. Nej... det skulle jag inte.
Det finns bara en man som jag kan lova att älska till döden skiljer oss åt.
En man som kommer vara min stora kärlek tills jag slutar andas, varesej det är i morgon eller om 70 år.
Det är så klart min son (... å så kanske möjligen Gottfrid :)
Världens bästa son fyller 22 år idag.
Jag är outgrundligt stolt över honom.
Han är en lat å slarvig odåga men i övrigt världens bästa man.
Han är snäll. Kärleksfull. Ömsint. Rolig. Smart.
Han är auktoritär. Lugn. Ödmjuk. Social. Beskyddande.
Han är vacker. Händig. Omtänksam. Empatisk.
Han är vansinnigt pedagogisk och tålmodig och han kommer att bli en fantastisk lärare när han är färdig med sin utbildning.
Vi har bråkat en handfull gånger kanske.
Han har sårat mej en enda gång (å jäklar vad det sved.)
Han har helt enkelt alltid varit så himla enkel att ha och göra med.
Lugn i sitt temperament. Alltid balanserad.
Jag har aldrig egentligen haft nån anledning till oro.
Som barn var han en filosoferande ensamvarg. Som ung tonåring lite djup och skrev oroande dikter om livets meningslöshet och dödens härliga evighet. Det var ju en smula creepi... men i övrigt... han är ett solsken. En sån mjuk ung fin man utan att vara mesig någonstans.
Idag har vi ätit god mat. Nåt så enkelt som potatis, stekt kassler och löksås med mycket grädde i.
Senare ska vi käka tårta. Jag ska bara valla mina hundar först.
Hipp hipp hurra för dej min fina son. Jag älskar dej till månen... och tillbaka igen.
Puss/Asta
Etiketter:
22 år,
födelsedag,
kärlektill en son,
mannen i mitt liv
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Visst är det så! En man kan man ha och mista, men en son bär man med sig för evigt!
SvaraRaderaFreja, ja så är det absolut, för nästan alla.
RaderaMan vet väldigt lite om hur livet ska bli, men kärleken till barnen den tar aldrig slut nästan oavsett vad. Kram
Så fint och ja, det är något speciellt med söner. Hoppas ni fick en fin dag/kväll tillsammans! Kram!
SvaraRaderaMaria. Ja, det är nåt alldeles speciellt med söner. Precis som det är nåt alldeles speciellt med döttrar. Man... eller jag... kommer inte undan att det är på olika sätt. Kram
RaderaGrattis till fina sonen! Ja, det bor en liten längtan i mig efter en son... Hade jag vetat att jag skulle få det ifall jag blev gravid igen så skulle jag satsa på det! =) Kram Mariah
SvaraRaderaMariah. Men skaffa ett barn till då. Du är ju ung än och en fin mamma till dina tjejer. Blir det ytterligare en flicka kommer du bli överlycklig för det med. En vän till mej försökte många gånger. Hon har fem älskade döttrar. Flickorna får bara döttrar i sin tur. Märkligt det där. Kram
RaderaOj hmmm bara 7 år yngre...;-) kanske något att fundera på...
SvaraRaderaJa why not Annanas. Han "känns" äldre än vad han är och han är singel. Bara att slå på stora charmen så är du så gott som hemma :) Kram
RaderaMja jag får väl se vart tiden tar mig och J någonstans...:-) kram
RaderaFina bilder på fina familjen!
SvaraRaderaEmelie. Ja, ni är saknade härikväll du och Evelina. Hade gärna haft alla mina barn omkring mej idag. Kram
RaderaJättefint skrivet. Ja det är som du säger -sina barn älskar man för alltid. kram!
SvaraRaderaTack Millan. Ja det är en helt annan typ av kärlek än till män.
RaderaStörreän allt. Kram
Så fint du skriver om din son! Det är äkta kärlek! En tjusig man i sina bästa år! Grattis till er båda! Kram Anna
SvaraRaderaTack Anna. Ja nåt har man uppenbart gjort rätt. Mammastolthet ♥ Kram
Radera