Facebookvänner är som bekant per automatik inte "riktiga vänner."
De KAN absolut vara det, de kan absolut BLI det.
Men det är ingenting måste vara så.
Det blir då å då emellanåt så himla tydligt att man har "vänner" där, vars åsikter å sätt att vara, man aldrig skulle ta med i tång i riktiga livet.
Ja jag vet...
Man kan... och BÖR... bara låta det passera, läsa en annan statusuppdatering men jag blir så oerhört provocerad och har svårt att bara släppa.
Skriver spydiga svar som jag sen, tack å lov, raderar ut eftersom det inte vore ett enda dugg bättre gjort av mej. Att skälla ut människor som lite på skoj skrivit en statusuppdatering som jag går igång över.
Lev å låt leva...
Inte värt ansträngningen.
Hur gör ni kring sånt här på facebook?
Vad har ni för några "krav" på era sk vänner där? Måste man ha krav alls eller ska man (som jag försöker) ta det som det är och för vad det är. En kontaktsida med löst sammanhållna människor.
Facebook verkar ju ändå kunna göra människor upprörda.
Det som diskuterats mest är väl sk "facebookotrohet" och det faktum att människor lämnar ut (å kanske överdriver) sina lyckliga delar av livet.
Själv går jag inte alls igång på att läsa om folks utlandsresor, dyra väskor, lyckade trädgårdspartyn, romantiska makar, välartade barn eller vad det nu må vara. Jag är inte avundsjukt lagd på det viset.
Människor som däremot ventilerar sin inskränkta sida.
Rynkar på näsan åt tjockisar, drar ett rasistiskt skämt, blir drabbade å störda i sitt fredagsmys av att se en hemlös eller en tiggar (å då inte av medkännande utan för att det stör deras vy?!) eller hånfullt skrattar åt någon som inte är så lyckade... så braaa... som dom där de sitter med sitt Amaronevin i kassen påväg hem till kalvytterfilén och tjusiga maken.
Det stör mej. Så in i bänken stör det mej.
Jag tycker faktiskt att det är betydligt värre att vara så där hånfull/ sarkastisk/ överlägsen på facebook än i ett slutet sällskap för i sällskapet har man koll på vilka som lyssnar och hur det tas emot.
På facebook slungar man ut orden rakt ut.
Vad tycker ni?
Puss/ Asta
Svårt det där. Jag kan känna som du att det som sticker mest i ögonen är just det där. Även om jag har ganska så få sådana människor kvar på min fb då jag tagit bort dem som jag helt enkelt inte tycker verkar sympatiska eller som man vill umgås med i verkliga livet. De stjäl för mycket energi bara att veta att de bär på sådana illaluktande åsikter eller förakt mot medmänniskor. Jag tycker inte man ska vara mer tolerant bara för att det är fb. Å man kan avsluta kontakten på ett trevligt eller åtminstone artigt vis. Det tycker jag i alla fall. Kram kram!
SvaraRaderaHåller helt med! Jag blir inte det minsta stressad eller provocerad av statusuppdateringar om lyckliga stunder, fina middagar, statusuppdateringar som verkligen vill visa "status", vilken lyckad männiuska personen är. Jag blir oftast glad över att läsa dem, glad för deras skull, ibland lite sorgsen, om jag känner ill en annan sanning bakom ytan de visar upp.
SvaraRaderaDäremot sexistiska och/eller rasistiska skämt, eller "gilla" på sidor som uttrycker åsikter som jag absolut inte håller med om, det kan uppröra och reta mig. Nu innehåller min "vän"-lista en del "vänner" som jag tackat ja till enbart av sociala konventioner. Jag har ju arbetat som lärare för vuxna, och fd elever känner jag att jag måste säga ja till. Detsamma gäller från min tid som chef, om en fd medarbetare inbjuder till "vänskap" tackar jag automatiskt ja (men skulle aldrig i livet själv bjuda in dem till vänskap...). Jag kommer från en liten by där mina föräldrar fortfarande bor, förfrågningar från personer i byn måste jag oxå acceptera.
Jag brukar ignorera de kommentarer som retar mig, oftast kommer det från människor som jag redan vet har den åsikten, men om det blir för mycket händer det att jag avvännar dem. Jag vet att jag inte kan påverka dem genom kommentarer, jag hoppas bara att de läser mina uppdateringar och ser vad jag "gillar" och att de därigenom kan se att det finns andra sätt att leva och tänka än deras inskränkta sätt...
Och idag når jag nästan högre nivåer än dig i antal djurbilder och kärleksförklaring till ett älskat djur, min äldsta katt fyller 16 år idag ;)
Jag kommer ihåg förra valet när jag uppdaterade min status med att jag skämdes över att vara Svensk eftersom vi hade röstat in ett rasistiskt parti i våran riksdag - debatten startade direkt och jag tror det inlägget fick nära 100 kommentarer. Det var därefter väldigt lätt att börja sålla vänner - jag VÄGRAR vara vän med rasister - jag tycker gott och väl att alla har rätt till sin åsikt (jag kanske bara inte vill lyssna till den) men när dom fornekar att dom är rasister och bara tycker att dom 'värnar om Sveriges framtid' då gick min gräns för det bevisade ju att dom inte bara ar rasister utan vansinnigt korkade oxå! Som tur var är det inte alltför många av mina facebook-vänner som jag känner att jag kräks av deras åsikter. Det roligaste som finns är ju att diskutera rasism här i Australien (ett för övrigt VÄLDIGT rasistiskt land) - för mitt argument är ju att INGEN som inte är aborigin har någon som helst rätt att uttala sig om vem som får bo eller ansöka om att bo här. Tyvärr är ju aboriginerna väldigt utsatta för rasismen (precis som indianerna i Amerika). Jag brinner så oerhört starkt för allas lika värde och blir illamående när folk diskrimineras - vare sig det gäller samhällsklass/sexualitet/hudfärg eller religion.
SvaraRaderaKram till dig och Märtisen och Gottisen - dom är så sjukt fina båda två!
Ge dig in i Google+. Börja cirkla och följ helt okända människor bara för att du tycker de är intressanta. Gillar du dem inte, avcirkla dem. Skapa cirklar utefter intressen. Lägg ex alla som ofta skriver om politik i en politikcirkel osv.
SvaraRaderaMan får mycket mera ut av G+ än av Facebook som är fullt av "nu äter jag lunch" "nu är vi på semester" osv.
Dessutom är folket trevligare!
Jag tog precis bort min facebook (så mkt som det går, det går ju inte att ta bort helt vad jag förstått det som utan bara att inaktivera). Och det för att jag e så trött på facebook.. man e där men ändå har man ingen relation med nån. man bara gillar hit och dit men snackar inte på riktigt.
SvaraRaderaBlir inte heller avundsjuk... men ja.. jag skulle bli provocerad om nån skrev sådär dumt! Det är ju fortfarande dens åsikter.