Asta gnäller vidare

Asta frisk

Jösses vad många som var här inne på bloggen igår! Över 800 besökare vilket är ungefär dubbelt så många som jag har i vanliga fall.
Nu inbillar jag mej inte att det var för att massan PLÖTSLIGT fått upp ögonen för min förträfflighet som bloggare. Snarare berodde det på att en vviss storbloggare omnämnde en konflikt med mej på sitt twitter.
Idag har nog intresset för detta tjafs klingat ut å vi kan återgå till ordningen igen.
Eventuella nya läsare hälsas så klart hjärtinnerligt välkomna!
Sammanfattningsvis är jag en kvinna i yngre medelåldern med 4 stora barn, gift med en make som får utstå en å annan välförtjänt gliring i mina texter, sjuksköterska, socialdemokrat,Winnerbäck fan, ägare till jordens vackraste 4 beningar, rapp i pennan, rakad i mina arrmhålor och med en fabläs för kalorier.
Skriver om allt ifrån bråddjupaste analyser av mej själv å andra till fullkomligt nonsens. Dränker besökarna i bilder på hundarna.
Som ni hör... ett oerhört spännande människoöde.  Jo, ironi är min ständiga följeslagare...
Så...
Var va ni andra igår, mina "vanliga läsare"... inte särskilt många av er hade tankar kring var er bloggetik innebär, vad min innebär och vad som kan ske i krocken däremellan?!
Tyck gärna till.

Jag kan inte uppbåda nån energi idag alls.
Tänkte skriva ett inlägg om vilket ansvar man har över hur mottagaren uppfattar det man säger/ skriver. Stort? Ingenting? Kan man häva ur sej slarvigheter som "negerboll" och sen försvara sej med att "JAG menar bakverk och inget illa. Å för mej har det alltid hetat så. Negerboll."
Eller har man ett ansvar över att någon kan ta illa upp?
Soran Ismail sa så bra i sitt sommarprat. Han menade att han blev förbannad på människor som sa nedsättande saker och därefter försvarade sej med att DE ser inte problemet, de menade inget illa.
Enligt Soran var det lika dumt som att sätta på sej någonannans glasögon och hävda att världen ÄR suddig. Att det är ignorant och korkat att påstå att ett problem inte finns för att JAG inte kan se det.
Jag tänkte skriva ett längre inlägg om detta, filade lite i mitt huvud på formleringar men jag ORKAR inte riktigt mer än så här...
Ni kanske kan ha en åsikt ändå? Vad tycker ni?

Jag är fortsatt sjuk. Som alltid när jag får den här skiten blir jag sjukare å sjukare för varje dag.
Trots att jag självpeppande försöker tänka varje kväll "imorgon är det nog bättre!" Det tar evigheter och den inflammerade processen i mina bronker äter sej bara hårdare å hårdare fast.
Jag är helt slut. Gråtmild och med världens träningsvärk i magen av allt hostande.
DET är ju åtminstone något.
Min Mini sa när jag vaknade "Hej, du ser ut som ett öde värre än döden."
(Från en Disneyfilm, nån som kan gissa vilken?)
Å det gjorde jag verkligen... det GÖR jag verkligen. Å då ser jag ändå käckare ut än vad jag känner mej.  Gnäll, gnäll, gnäll.

Puss/ Asta


Asta sjuk