Det här med att snart fira 24 årig bröllopsdag

Jag låg här å funderade lite...
Det kan man ju oxå göra klockan halv fem på morgonen när hostan väckt upp både människor och djur, över mitt äktenskap och vår stundande 24 åriga bröllopsdag.
Jag funderade på om jag skulle köpa 24 röda rosor (ja, det hade ju fått bli på ICA då för några dyra långskaftade saker från blomsterafffären blir det inte tal om dagen före lön... dagen före makens lön.)
Jag funderade vidare på ett kort där jag kunde skriva... "Jag älskar dej i nöd och lust, jag är dej trogen-just idag i alla fall" men kände att maken skulle varken uppfatta det romantiska eller det humoristiska med en sån gåva.
Å då blir ju 24 röda ICA rosor och ett kort bara dyrt... om det tas som en förolämpning.
Då kan ju en chokladkaka från Marabou och en trisslott... utan kort... vara en nog så bra present.

Alltså, när jag var 19 år och gifte med då fattade inte jag (å inte maken heller är jag övertygad om) hur LÄNGE  "tills döden skiljer oss åt" kan vara i vårt högteknilogiska moderna land.
Då tyckte jag att man var gammal vid 35 typ. Å resten... "ja, men vad ska man göra som åldring" lixom.
Men idag byter vi ju för fasen ut hjärtklaffar på 85 åringar.
När jag... vi... är 85 då har väl sjukvården fixat så att vi alla lever till vi är 150 år... och DET öppnar ju faktiskt upp för helt nya problem... och möjligheter.
Telexempel så kan man ju hinna med att träffa nån trevlig karl efter pensionen,gifta om sej med och fira guldbröllop ihop med honom oxå. Om man nu har fabläs för guldbröllop...
Guldbröllop brukar väl innebära diamanter och flotta resor till solen va?!

Jag undrar om mannen funderar i dessa banorna med...
Nu sover han ju förvisso den lilla grisen, men jag menar när han är vaken. Å inte arbetar eller spelar poker på nätet altenativt leker i sin The Sims värld utan när han är ledig och spelar poker på nätet alternativt leker i sin The Sims värld. Funderar han på kärleken då? Å ryms jag i de tankarna?
Det känns inte påtagligt så, om ni förstår hur jag menar.
Han tittar inte på mej med direkt lust eller okvävbar ömhet i blicken.
Snarare ser han ut att alltid gå i en dimma där han drömmer om en yppig blondin. En hundallergisk yppig blondin som absolut vägrar att flytta från sin takvåning på avenyn i Göteborg.
Jag kan inte direkt säga att jag klandrar honom. Tango dansas som bekant av två...
Om ni tycker att det är mycket hundinlägg från Astas blogg så är det ingenting och NADA jämfört med hur det är i vanliga livet.
Jag rantar efter de där fyrbenta och de fyrbenta rantar efter mej mest hela tiden, ingen i det här hushållet pratar ens om någonting annat än hundar. Ja, maken tjatar väl inte direkt ihjäl sej, men han säger å andra sidan inte mycket alls nu för tiden. Mer än att det går "jätte bra" för hans gubbe "Torsten Larssson" i The Sims nu när maken skaffat alla fusk han kan så Torsten Larsson inte behöver jobba utan kan bo i en takvåning med en yppig blondin och bada pool hela dagarna.
Jag är rätt ointresserad av Torsten Larsson. Maken är å andra sidan rätt ointresserad av mina senaste 150 kort som jag tagit på hundarna sedan efter lunch.
Samtalsämnernatystnar lite där.

Ändå kan jag inte direkt säga att jag förnärvande far illa av bristen på romantik och ångande sex.
Jag funderar inte mycket på det alls... de tankarna ryms som bekant inte inom "hundar."
Så att lova trohet idag vore inga som helst problem. Lättare och mer helhjärtat än när jag var 19.
Jag menar, jag orkar ju inte ens tänka karlar. Om de inte har päls å svans.
Jag mår rätt väl i den lilla ordlösa värld vi lever i just nu, det ända som oroar är att maken förmodligen inte gör det. För alldeles HUR roligt liv "Torten Larsson" har så kan väl inte det vara nog?!
Eller kan det det? Verkligen?
När jag frågat mannen för 55:e gången om han vill ha duschsällskap och han svarar "Inte idag gumman, vi tar det en annan gång. Idag är jag så trött/ har så ont i axeln/är så hungrig/ ska lägga mej/ måste säga åt poolkillen i The Sims om att tömma poolen..." eller vad det nu kan vara.
Det är inte riktigt LIKT min man. Jag misstänker att han tar med den där hundallergiska blonda in i duschen istället.
Hon som så klart bara finns i hans fantasi. För var skulle han träffa henne?Å framförallt när?
Han är ju aldrig utomhus. Inte ens på tomten när solen skiner.

Ni förstår att jag ralierar lite va?!
Spetsar till det, överdriver en smula. För att det ska bli lite"roligare" (?) och för att få flyt i texten.
Skulle jag skriva utan allt det i detta ämne så skulle det bli en vansinnigt trist text. Å kort.
Men det bara är som det är  just nu.
Ni som varit gifta ett tag känner kanske igen det. Inte?!
Nej nej då, då får ni bara tro på mitt ord där.

Nu har jag brett makens frukostsmörgåsar som han skall ha med till jobbet och lagt dem ovanpå  matlådan som jag fixade igår. Jag klippte ut hjärtan av smörgåspapper och la emellan.
För att visa på min ansträngning (och kanske lite för att mannen kommer bli generad gentemot sina arbetskollegor.)
Han sussar väl nån halvtimma till tror jag. Han å blondinen från Göteborg. Den hundallergiska.
Själv ska jag krypa ner här på min madrass i köket där lille mannen sussar efter sitt morgonkissande på gräsmattan (duktig liten prins) och hoppas på ytterligare några timmar av slummer innan dagen börjar.
Snälla Gode gud, nu när jag är en sån trogen och duktig liten hustru, KAN jag inte få slippa hostan ett par timmar då?

God morgon på er när ni vaknar å läser detta.
Nedan en bild på mej och maken. Som redan finns på facebook. Så där kan han inte knorra.
Det var pre Gottfrid. Men jag tycker vi ser något krystade ut även där. Hattarna till trots...

Puss/ Asta