Fredagsmys å vägran att byta däck

 

Ahhhh vilken härlig känsla.
Det absolut bästa med att jobba. Att komma hem, ha jobbat klart, ha en ledig helg framför sej.
Och som grädde på moset, lax på löken, nubbe till sillen, könshår på feministen (nej, nu skojar jag) så är jag gräsänka hela helgen.
Maken är i Götelaborg på party, party.
Jag har gått en sväng med hundarna i det fantastiska vädret, slagit upp ett glas rödvin och livet känns alldeles, alldeles underbart!
Ikväll tänker jag förtränga alla oroande tankar på pengar, tjafs å annan skit och bara njuta av min fredagskväll.
Imorgon ska jag ha sovmorgon (well, well... lugn start i alla fall) och på eftermiddagen träffa Uber Linn.
Det ska bli spännande.
Än har jag inte hunnit bli nervös.
Jag tar förgivet att hon är en pratkvarn... och jag är inte så dålig själv... så det ska nog gå bra.
Vad har ni för er?

Jag funderar på hur det skulle kännas att alltid vara ensam. Att aldrig ha en karl här...
Kanske skulle det på sikt blivit ensamt?!
Jag tänker också att jag är på god väg att bli ett sånt där original. En riktig "hundtant."
Jag behöver egentligen inte mer sällskap till vardags än vad hundarna ger mej.
Jag talar med dem, de lyssnar, de sover tätt intill mej och jag törs ha altandörren öppen för Märta inbringar fan så mkt mer trygghet och beskydd än vilken man som helst.
Ingen gnäller, ingen kräver konversation, ingen ger mej dåligt samvete för uteblivet sex.
Jag tycker lite synd om alla er som inte upptäckt njutningen med att äga och älska en hund (eller två.)
Precis som jag inser att det förmodligen finns en del där ute som tycker lite synd om mej :) här i mitt osociala leverne.

På tal om något helt annat så samåkte Lillebror och jag idag.
Han är så rolig. Så sarkastisk och han kan verkligen servera mej sanningar om mej själv som får mej att gapskratta när jag kanske skulle blivit irriterad på nån annan.
Vi pratade bland annat karlar. Å feminism.
Han menar att jag är en sån som pratar högt och aggressivt om kvinnors rätt och jämställdhet men i själva verket föredrar män som tar hand om mej.
Det är inte helt osant.
Jag vill lixom ha kakan å äta den.
Jag vill egentligen inte göra allting här hemma, jag tycker det är en självklarhet att vi kvinnor skall ha samma lön för likvärdigt arbete, jag vill bli sedd på som stark å kompetent.
Men jag vill oxå bli omhändertagen. Servad. Beskyddad.
Jag vill inte byta några däck eller montera in den där nya tvättmaskinen som kommer ibörjan på veckan som vi absolut inte hade råd med.
Jag vill faktiskt inte ens försöka!
Hur tänker ni?

Härlig fredagskväll på er ute i stugorna.

Puss/ Asta