Stolt kärlek

Det blev inte i år... heller.
Men nåt år SKA jag till Pridefestivalen.
Det verkar vara så himla mysigt där, en riktig folkfest.
En fest för kärleken, sexualiteten. För lusten och acceptansen att få vara olika.

Ändå hoppas jag att det kommer en dag när festen inte behövs.
Egentligen är det absurt att man fortfarande diskuterar människors sexualitet.
Att det skulle vara viktigt på nåt vis? Vem folk älskar å vem de ligger med.
Att behovet att indela människor i olika fack fortfarande finns anno 2012.
Visst är det märkligt?
Det blir fortfarande stora tidningsrubriker när en kändis "kommer ut"... även om det är i hyllande ordalag.

För min del skulle jag inte bry mej ett jota om någon av mina barn blev homo eller bi.
Vad som skulle göra mej ledsen vore om de var ensamma, om de aldrig fann den där kärleken.
Jag har höga krav på mina svärsöner och svärdöttrar men om deras kön har jag ingen som helst åsikt.
Hur tänker människor som bryr sej om sånt?

Puss/ Asta