Oj vilket ämne jag är...

Herre Gud, sicket "hemmafrusämne" jag är när jag väl tillfrisknat lite.
Idag har jag orkat fixa till mej själv (inga hemmafruar går väl runt i stor T-shirt och mjukisbrallor nu för tiden?!), miljötränat valp, dammsugit å torkat golv, bakat avancerade muffins.... kolla in bildbeviset ovan själv... och har en gryta som står å puttrar på spisen.
Samtidigt mina vänner... samtidigt som jag torkat av bänkar, stoppat in disken efter hand i diskmaskinen och hållt rent och snyggt runt omkring mej.
DET är många vuxenpoäng jag samlar in idag.
Muffinsen som har äpple i sej har jag plockat från egen trädgård, HÄR odlat minsann och äggen är från de egna... nej, nu ljuger jag. Jag har TYVÄRR!!! inga höns utan äggen är köpta på ICA.

Jag kanske skulle ha fått FLER hemmafruspoäng om jag inte glömt att kolla så vi hade havregryn innan jag började baka å fick skicka maken på att handla det. Om jag inte hade bränt tummen i den varma ugnen och om jag använt egenkokad buljong i grytan istället för den på flaska.
Fler poäng om jag städat toan när jag ändå höll på med städningen, men hör ni... jag får duga ändå!

Börjar jobba imorgon igen, känner mej någolunda kurant för det. Nu hostar jag ju bara nattetid och det kan jag hålla på med länge. Jobbar en kvällstur och sen är jag ledig fredag-lördag så det blir mjukstart.
När jag gick här hemma å pulade med allt det här... det här husliga så kände jag att, jaaaa... men alltså jag kan FÖRSTÅ att en del unga kvinnor idag tycker att det är mysigt att ha Maria Montazami som någon slags kvinnlig förebild och drömmer om den "lyckliga familjen" där de ständigt finns för man, barn och djur.
Jag kan förstå känslan. Kortvarigt.
Jag skulle oxå kunna tänka mej att skicka iväg maken på nån oljeplattform så han tjänar multum med pengar och sen bara gå här hemma och finnas för alla dem jag älskar å som älskar mej.
Börja min dag i lugn å ro med hundpussar och kaffe och sen pula på...
En tur med dammsugare, en maskin tvätt, en promenad. En kaffe å en facebookuppdatering, lite mat, kanske nåt bak och ett blogginlägg. Hjälpa Mini med skolarbetet, stryka makens skjortor och inte ha några yttre krav.
Som jag skrev för ett tag sedan, just nu behöver jag varken passion eller äventyr, varken utmaningar eller nåt direkt socialt liv. Jag är så nöjd här. Hemma. Med mina hundar.
I Tråkträsk.

Men som jag skrivit om i så många tidigare blogginlägg i debatten så handlar inte "hemmafruarnas" vara eller icke vara om nåt så enkelt som vad man har lust med.
Det handlar om jämställdhet, att tjäna sina egna pengar, ha sin individuella frihet.
Det är lätt att glömma det där när man inte är där.
Hur det är att behöva få "veckopeng" av maken.
Hur det skulle vara att va beroende av en man och tvingas stanna varken jag vill eller ej för att jag inte kan försörja mej själv.
Hur det skulle bli om jag blev lämnad om 15 år... pågrund av liemannen eller en blond yppig hundallergiker. Vem skulle vilja anställa mej då? Hur skulle jag våga gå ut på arbetsmarknaden igen?
Nej, sätt er aldrig i den sitsen flickor, hur skönt det än kan verka emellanåt.

Vi kvinnor gör fortfarande majoriteten av allt hemarbete.
Min lust till att klorintorka golv och baka muffins kommer sej av att jag är utvilad.
Om jag jobbat skulle jag kanske struntat i bakverken men golven får jag fan ta lika fullt.
Mat måste lagas, tvätt måste tvättas, hundar måste vallas, disk måste tas om hand and so on.
Trots att jag jobbar.
Eller så kan jag säga som maken "Jag orkar inte, jag är trött, jag har jobbat hela dan" men ingen annan lär ju göra det för mej.
DÄR är problemet. Inte ett yrkesarbetande liv.

Puss/ Asta