söndag 12 augusti 2012

Trötta morgontankar



Jag satt här å läste bloggar å insöp min nya fina design klockan 02 i natt med en mugg te.
När jag inte längre stod ut med hostan.
Jag sitter här nu, sedan länge faktiskt, fem väckte hostan mej på nytt eller om det var Gottfrids ivriga pussande...
Nu har han i alla fall ätit, bajsat å kissat, pussats och busats så nu klipper han sömnigt med ögonlocken igen.
Jag ska ta mej en slurk Cocillana och hoppas på det bästa...

Jag satt på altankanten för nån kvart sedan. Med tjock tröja på och fötterna i det kalla blöta gräset medan lille-man gjorde ifrån sej och jag såg hur dagen vaknade.
Ja, jag är trött, less på att vara sjuk. Jag kommer få ringa jobbet ikväll (och skämmas å känna mej som värsta skolkaren) och säga att jag fortfarande mår skrutt. Jag kommer få ringa den där otroligt inkompetenta vårdcentralen imorgon... men jag kände ändå en sån glädje där jag satt å småhuttrade.
Mina barn mår bra.
Sonen bor hemma den här månaden (å äter mej ur huset), snart kommer hösten och jag har det så bra.
Jag ÄR en lyckligt lottad människa. Å med tanke på delar av min barndom, saker jag å andra utsatte mej för... så har jag haft en sån himla tur.
Detta är ingen självklarhet.
Att mitt liv skulle bli så här.

Maken å jag är lite i otakt.
Jag vet att han just nu finner livet oerhört tråkigt.
Att han bara känner plikter. Att ingenting händer.
Själv är jag just nu så nöjd med tråkigheten.
Jag behöver inte någon passsion, inte några äventyr. Inte ens en krogkväll.
Jag är just nu så himla nöjd med de dagliga rutinerna, med att de mina mår väl, med mina vackra hundar. Min gamla och förtrogna, mina lilla o glädjespridare.
Jag har allt som jag behöver.
Känner mej trygg.

Puss/ Asta

4 kommentarer:

  1. Vilken skön känsla och jag tror det är så, när livet sätts upp och ner som det gjorde när Märta var sjuk och samtidigt få en ny valp i familjen så händer det så mycket att man blir tacksam när det är lugnt och stilla för en stund. Din make kanske inte känner lika starkt för hundarna ( vet jag inte, så jag gissar bara) så för honom blir det bara stillhet och tråkigt på något sätt efter en turbolent period och du är tacksam för det gick bra på ett helt annat vis än han.
    Hoppas nu det där ska ge med sig med hostan du dras med och är du sjuk, så är du och då gör du ingen nytta bland patienter. Kram på dig!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Maria.Ja det är vansinnigt skönt när den där känslan av lugn och harmoni infinner sej. Att det äntligen får bli lite vardag, att få ihop livet igen. Jag var så vansinnigt rädd när Märta var sjuk.Så fruktansvärt rädd. Nu är allt i sin ordning. Kram

      Radera
  2. Underbar text - trots din hosta och makens lite otakt. Visst är det härligt att känna sådär äkta tacksamhet?? Ändainisjälentacksamhet!!

    Och bloggdesignen är väldigt snygg! *ler*

    Kramen

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ergo.Maken å jag går rejält i otakt nu. Min tid och mitt engagemang räcker till hundarna och inte mkt mer. Å han gör ingenting för att nå mej heller. Det är tråkigt men jag känner mej nöjd ändå,just nu behöver jag inget mer. Lugn å ro och vardag. Kram

      Radera

Välkommen att sätta ditt tassavtryck, ditt avstamp, ditt tyckande.
Bloggen är levande genom sina läsare