måndag 6 augusti 2012

Familjelivspräktigt?!



Jag slängde ur mej en statusuppdatering på facebook. Ni vet så där som man kan göra utan att vända å vrida på tanken ur alla perspektiv innan.
Jag skrev "Det borde fanemej klassas som barnmisshandel att inte läsa sagor och böcker för sina barn när de är små."

Å så skriver man inte ostraffat :) Nej, då börjar det ylas om "medelklassfaschism" och klassförakt och dras exempel på dyslektiker och analfabeter.
Suck...
Det var... självklart... inte så jag menade.
Jag syftade inte på människor som av olika anledningar inte KAN läsa för sina barn.
Ska jag vara riktigt ärlig så likställer jag inte heller en fet jävla örfil med att aldrig fått höra Bröderna Lejonhjärta heller.
Jag "tog lixom i"...

Själva andemeningen står jag dock för.
Å jag ser det inte ett dugg som medelklassfaschism eller klassförakt.
Var i ligger klassföraktet?
Läser inte arbetarklassen för sina barn? (Jo det gör dom!)
Behöver inte arbetarklassens ungar historier och språkstimulans?
Jag sparkar inte på funktionshindrade eftersom det inte var så jag menade.
Flertalet föräldrar som inte tar sej tiden att avsluta dagen med att läsa för sina ungar åtminstone då och då är ju trots allt inte analfabeter?!
Men låt oss tagga ner tonen lite, vända på diskussionen.
Jag tror att barn, än mer nu i vårt stressade och upptagna liv, behöver tillgång till sagorna.
Sagor som både kan vara roliga, knasiga, fantasifulla, realistiska.
Sagor man kan gråta till, skratta inför, förskräckt krypa närmare varandra och prata om eftråt.
Som ett diskussionsunderlag för "livet."
Sagor som tar upp stora viktiga frågor för barn som rädsla, liv å död, utanförskap och annat svårt.
Jag måste säga att Astrid Lindgren gör det som ingen annan men det finns ju en uppsjö av bra barnlitteratur.
Genom att läsa mycket för barnen så väcker man intresset och förståelsen för litteraturens magiska värld och ger dem större förutsättningar att själva läsa böcker senare.
Genom att väcka lusten till läsning så ger man sina barn ett starkare och rikare språk, något de kommer att ha nytta av hela livet.
Att läsa tillsammans, allihop uppkrypna i sängen, ur en bok som är givande (rolig el spännande)även för den vuxna är verklig kvalitetstid, det hjälper barn att varva ner, det inger trygghet.

Min känga riktade sej... så klart... till föräldrar som VÄLJER BORT att läsa för sina barn (å inte de som inte kan.) Självklart kan man bli en både god och lyckad samhällsmedborgare ändå.

Puss/ Asta

22 kommentarer:

  1. Jag hade turen att ha en far som läste för mej och senare följde med till biblioteket med mej. Han väckte lusten att läsa och läsa ännu mer....har aldrig riktigt kommit ur "bokslukaråldern". Men det gjorde min far inte heller. Nöjet att fastna i en riktigt bra bok hör till det man alltid har råd med. Att inte läsa för sina barn är nog att missunna dem det relativt billiga nöjet. Det ger dessutom ett rikare fantasiliv än att få både bild och text på TV-rutan serverade....

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja det är en lycka att ha upptäckt litteraturens magiska värld.
      Det sägs att deet tar ex antal böcker (kan ha varit 300) innan man blir en skicklig läsare.
      Jag läser massor i perioder å ingenting i andra. Livet kommer ivägen ibland. Men få saker slår känslan av att längta till sin bok. Kram Anonym (skriv gärna ut ett namn så jag kan "identifiera dej")

      Radera
  2. Tråkigt att du får såna kommentarar som gör att du känner att fu måste försvara dig. Jag håller med dig till fullo och jag tycker det är tragiskt att det finns barn som blir missunnade astrid lindgren och många andra fantastiska sagor och berättelser. Det finbs inte en iphone i världen som går upp mot att krypa ihop i sängen och få berättat en RIKTIGT saga för! Det har ingenting med klass å göra, biblioteket är GRATIS!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Sant, biblioteket är gratis och det handlar nog mer om inställning och prioritering. Har man som förälder inte själv blivit läst för och kanske aldrig upptäckt lyckan med en bra bok är det inte säkert att man förstår värdet av att förmedla det.
      Tja, jag höll rätt hård ton själv och då får man tillbaka. :)
      Det får jag tåla. Kram på dej Anonym (Skriv gärna ett namn så jag kan "identifiera dej."

      Radera
  3. Till er sötisar som kommenterar "anonymt", skriv gärna under med namn el nickname så jag kan hålla i sär er. Å tack för att ni lämnar tassavtryck här. Kram

    SvaraRadera
  4. Nämen, klass, håller med dig vad har det med klass att göra?! Skulle väl snarare tro att vissa ur de mer bemedlade familjerna inte tar sig tid att läsa...
    Det är mycket bra för språkstimulans och ordförståelse att någon läser för än när man är liten!!!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Sammelsurium. Jag håller så klart med. Det handlar inte om klass utan om annat. Kram

      Radera
  5. Jag saknar ibland den tiden, när barnen inte läste själva utan jag eller mannen läste för dem. Under några veckor läste jag en av mina fabvortiböcker för dem, "Det blåser på månen" och vi både skrattade och grät samtidigt som jag läste, det var fantastiskt! Det är en fantastisk sak man kan ge både sig själv och sina barn, att läsa tillsammans!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Freja. En bra bok som man som vuxen kan uppskatta själv är verkligen "lycka." Själv har jag starkast minne av A. Lindgren, HC Anderen och böckerna om Tzaziki. Som vi skrattade när vi läste Tzasiki... så vi nästan kissade ner oss! Härliga minnen. Kram

      Radera
  6. Pallade ej kommentera på fb... Efter så många år med det skrivda orden så borde du veta att det man skriver det menar man... Oavsett vad och utan undantag. Punkt och slut... Hehehe fb är precis samma som amelia-bloggen... Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Annanasbruttan. Var det kritik el medhåll? Skitsamma. Kram på dej darling.

      Radera
    2. Varken eller jag bara kommenterade det faktum att än en gång så existerar inte nyanser i en skriven kommentar... Jag tror inte att du likställer en oläst bok med en örfil. Jag läste inte in klassförakt i den kommentaren. Jag läste inte in mer i den kommentaren än vad det var. Men jag skrattade lite åt reaktionerna...

      Radera
  7. *ler* Ja jösses A - läste på FB!! OJ!!! Vill man läsa in saker och ting i saker och ting, så gör man det..

    Jag tycker absolut att det är en rikedom att läsa för barnen - att låta dem få tillgång till den världen som finns i böckerna. För mig var det livsviktigt, bokstavligt, att läsa. Mina föräldrar läste för mig, trots att de var arbetsklass (på RIKTIGT(?!!))Och trots att vi inte hade råd med böcker.

    Återigen - kramar finaste du!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ergo. Ja jag kände mej en smula missförstådd. Jag är inte direkt känd för att slå mot funktionshindrade eller för att vara präktig. :)
      Men... jag får tugga i mej att det v ar så vissa uppfattade mej och efter en smula eftertanke kan jag delvis ge dem rätt i att tonen var lite hård. Kram

      Radera
  8. Hej Asta. Lite på skämt tänkte jag försöka hitta något på din blogg som jag kunde säga emot, bara för att det ibland kan uppfattas som tråkigt att alltid bara hålla med, men det gick inte så bra. Jag bara håller med :-))) Jag har en bekant (lyckligtvis bara en) som aldrig läst för sina barn. Aldrig! Och själva läsandet eller själva boken kanske inte är det viktigaste här, men det som förmedades i den familjen var att du är inte så viktig för mig att jag vill slita mig från det här TV-programmet som jag inte kan namnet på eller vet vad det handlar om. Jag var där en kväll när barnet för säkert hundrade gången frågade sina föräldrar om de kunde natta/läsa. Svaret var: Nej jag tittar på tv. Barnet lyssnade: Nej, du är inte viktig.
    Jag frågade försiktigt varför och fick bryskt förmedlat att det berodde på att de måste få lite egentid på kvällen. Jag tänkte att det måste betyda att de har massor av tillsammanstid alltid annars. Nej... tror inte det.
    Tack för bra blogg och tack Monica för tipset.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Stefan. Tack snälla för din långa fina kommentar. Välkommen hit.
      Håller väldigt mktmed dej i dina tankegångar, men det är känsliga grejer att kritisera föräldrarollen. Kram

      Radera
  9. Oj, vågade du säga något om barnuppfostran :-D Då tog det hus i Facebook, det förstår jag. Folk blir mest upprörda och känner sig träffade över sådant de vet med sig att de inte är så värst bra på. Och den sorgliga sanningen är att många, många känner sig oerhört osäkra på hur de ska uppfostra sina barn.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Åsa. Hmmm :) Kan väl bara säga att jag har skrivit ett mer eftertänksamt inlägg. Man måste faktiskt inte säga allt man tänker. Kram

      Radera
    2. Håller med dig att det är känsligt, men jag tycker ändå att det är viktigt. Jag använder, precis som du, mig själv och mina egna tillkortakommanden som utgångspunkt när jag har åsiktier om känsliga ämnen i min blogg http://agentstefan.blogspot.se. Jag tycker det blir lättare att argumentera då. Att använda sin egen erfarenhet (jag har också fyra barn + 3 bonusbarn med 26 års erfarenhet) gör att dina argument får tyngd, för det är DINA erfarenheter. Men det vet du ju redan:-)))

      Radera
    3. Ooops den hamnade under fel svar:-)))

      Radera
  10. Kan inte annat än hålla med dig om att läsa för och med barnen är jätteviktigt! Astrid Lindgrens böcker är underbara och tar upp så mycket som man kan prata om men vet tyvärr de som tycker att hennes böcker är för omoderna för att läsa för sina barn. Tyvärr får man nog inte bry sig allt för mycket om vad människor skriver på facebook, de vill missförstå för att ha en anledning att bli upprörda.
    Kram Helena

    SvaraRadera
    Svar
    1. Helena. NU blev jag upprörd på riktigt. Astrid omodern?!
      My lord! :)
      Kram

      Radera

Välkommen att sätta ditt tassavtryck, ditt avstamp, ditt tyckande.
Bloggen är levande genom sina läsare