Enligt facebooks många "kloka ord" (hmm) så gäller följande om man vill bli en lycklig människa...
Det känns rätt motigt måste jag säga då åtminstone åtta av följande punkter "ÄR" jag.
Vilka stämmer på dej?
1. Ge upp kontrollbehovet
2. Ge upp behovet av att alltid ha rätt
3. Ge upp vanan att alltid kritisera, dej själv och andra
4. Ge upp behovet av att alltid känna dej förstådd
5. Ge upp viljan att bli omtyckt
6. Ge upp motståndet till förändring.
7. Ge upp viljan att göra alla nöjda
8. Släpp taget om det som ligger bakom dej
9. Ge upp behovet av att bli bekräftad
10 Ge upp viljan av att bli konstant underhållen.
Nr 1 och 10 är jag ganska lugn med men i övrigt så...
Framförallt nr 2, nr 3, nr 4, nr... framförallt resten är väldigt mycket jag som sagt.
Jag tror förvisso att de flesta människor kan pricka in ett par av dessa.
Pysslar ni mycket med mental träning och att förändras psykologiskt i era tankemönster?
"Förståsejpåorakel" i synnerhet från USA á la Oprah är nåt av det värsta jag vet.
Självhjälpsböcker lika så.
Men jag jobbar mycket med mina tankar.
Och Einsteins kända citat ovan är så klart helt sant men lik förbannat svårt.
Det handlar inte om dårskap. Det handlar om att vanans makt och inlärda beteenden, kanske ända från barnsben, är svåra att bryta.
Jag har skrivit om det många gånger, det här med att vara sin egna bästa kompis. Jag försöker vara det men jag är oxå min absolut hårdaste kritiker.
Och att ändra ett tankesätt... att byta ett dåligt sätt mot ett bättre sätt att tänka... handlar dessvärre om kontinuerligt och ihållande arbete.
Likt kondition fungerar det inte att fuska eller att köra ett tag.
Då är man... förr än man anar det... tillbaka i gamla tankemönster.
Nej, varje dag gäller det att bemöta tankar som är dåliga för dej med bra tankar.
Tankar där självförakt och mindervärdiga känslor byts ut mot egenkärlek och pepp.
Jag brukar säga att jag har dålig karaktär.
Det är tyvärr sant. Jag har testat att gå ut stenhårt och jag har testat mer försiktiga metoder med allt ifrån viktnedgång till löpning till tentaplugg och det håller... ett tag.
Jag tror det för egen del beror på framför allt två karaktärsdrag.
1.) Jag har en missbrukarpersonlighet. Det vill säga, jag går igång på snabba belöningar men ids inte kämpa med sådant som tar tid att se resultat av.
Min hjärna reagerar på kickar och belöningssystemet måste ständigt dra igång.
2.) Jag har taskig tävlingsinstinkt. Lättjan vinner alltid. Jag vill ingenting tillräckligt mycket.
Och andra sidan så försöker jag å försöker igen.
Att sluta röka tog många år och hur många misslyckanden som helst men nu är det (troligen) gjort. Jag försöker använda mej av den erfarenheten och vinsten när det kommer till löpningen. Där slutar jag å börjar om igen å igen å igen.
I dagarna har jag fallt tillbaka i ett gammalt missbruk som jag inte ägnat mej åt på åmtnistone tjugo- troligtvis tjugofem år. Amfetamin.
Nej, nu skojar jag bara... så illa är det inte.. Men nästan. Nagelbitning.
Var notorisk nagelbitare under barn och tonårsår och slutade som ung vuxen.
Men så går naglarna sönder hela tiden och jag har lixom "rättat till" ett gäng gånger och tro det eller ej men sedan några dar tillbaka sitter jag å gnager som värsta ökenråttan på mina naglar.
Tänk att man aldrig är av med en last för evigt?!
Puss/ Asta
Jag fyller nästan alla de där kriterierna och ändå blir jag sjuk... Jag gillar att ha saker organiserade och strukturerade, men är extremt flexibel och har inga problem med att överge strukturen om andra möjligheter dyker upp, så kontrollbehov, nej. Gillar inte att tävla, så jag strider aldrig om att ha rätt i diskussioner, utan accepterar att vi kan ha olika syn på vad som är "rätt". (fast jag kan tänka att det andra tycker är rätt bygger på deras rasism och sexism...) I ordet kritik ligger faktiskt även beröm, det är inte enbart negativ kritik. Och jag är bra på att berömma både andra och mig själv, men jag gissar att det snarare är negativ kritik listan tycker en ska sluta med. Jag blir sällan förstådd, men i mitt yrke som lärare ingick det att jag skulle bli det. Annars bryr jag mig inte så mycket om det i vardagen. Huvudsaken att jag förstår mig själv... Jag har inget behov av att bli omtyckt (får ofta höra att andra är rädd för mig, och det är helt ok) och älskar förändring (därav byte av jobb vart tredje år minst...). Bryr mig inte om att göra andra nöjda och tittar ytterst sällan bakåt (om jag inte ska påminna mig eller andra om bra saker som jag eller de gjort). Däremot gillar jag att bli bekräftad (som jag bekräftar andra, men är inte det minsta intresserad av att bli underhållen, underhåller mig så bra på egen hand. Enligt Facebooks "kloka" råd borde jag alltså vara så lycklig! Istället är jag sjuk och ofta en social paria eftersom de där punkterna innebär att du inte längre verkar fungerar med andra människor... dt är nått skumt med en som inte strider i diskussioner, som inte gillar att sitta och klaga på livet, sin vikt, sitt utseende eller på andra, som är nöjd utan att försöka tillfredsställa alla andra, och som gör upp storstilade planer men inte mår dåligt över att ändra dem på en sekund... så mycket för Facebooks syn på vad som gör en lycklig alltså. Om du klarar dig utan socialt liv, så, ja visst, då kanske den listan funkar...
SvaraRadera