Vi ses i februari.

Då står jag inför sista avlönade jobbhelgen på ett tag.
Jobbar nu kväll, dag, kväll på BB och sen har jag gjort min sommar där och det är dags för skolan igen.
Fram till idag har det bara känts skönt och spännande (på ett bra sätt) att få börja avverka de där sista metrarna mot mitt drömyrke.

Men så idag slog en välbekant oro till.
Det är förvisso bara en termin kvar (om jag klarar mej.) Fyra månader.
Men det är så jäkla mycket som skall ros iland på den här tiden.
Är "ledig" nästa vecka och på den tiden skall jag skriva ihop en D-uppsats, göra en komplettering på en uppgift från förra terminen, läsa på inför kommande veckas föreläsningar. Typ.
Loggade in på Pingpong för första gången i sommar och spanade in hemtentan vi har snart. Den kändes enorm. Hur många frågor som helst och till det anvisningar "Max 1 A 4 sida", max ½ A 4 sida" på varje fråga.
Den typen av tenta. Inget jag slänger ihop på en kväll alltså.
Jag var även inne och kollade hur praktiken låg.
Två veckor gyn (i Borås), Fyra veckor mödravård (i Falkenberg) när jag skall få ihop mina 30 timmar preventivmedelsrådgivning och slutligen sex veckor på förlossningen (i Borås) när jag ska få ihop mina 50 förlossningar och helst känna att jag har åtminstone liiite koll.
Just nu känns det som om jag glömt precis allt.
Och så pendlingen på det.

Det blir en intensiv höst. Säkert allt från rolig och underbar till fruktansvärd och skräckinjagande. Mest rädd är jag för D-uppsatsen.
Men. Ett steg i taget nu. Koncentration, fokus och smarta val.
Och in i bubblan.

Vi ses i februari vänner och familj.

Puss/ Asta