Jag älskar kvinnor.

För bara några år sedan var jag en sån som kunde säga saker i stil med "Killar är så mycket rakare än vad kvinnor är" eller "Jag trivs bäst tillsammans med män, de är enklare och inte lika falska som kvinnor."
Jag minns faktiskt inte om det var tio eller fem eller två år sedan jag sa så där, och jag minns inte varför eller hur jag tänkte riktigt...
Jag tror att jag kände mej levande och sedd genom mäns bekräftelse.
Genom att karlar tyckte att jag var snygg eller rolig eller smart. Helst snyggare eller roligare eller smartare än deras fruar.
Nu känns den där inställningen mest ledsam.

Jag har aldrig känt mej särskilt trygg tillsammans med män.
Med det menar jag inte nödvändigtvis att jag är rädd eller orolig att nåt ska hända, att de ska komma med en invit som jag är ointresserad av, även om det ofta känns så med. Nej, det är det här spelet, de här subtila signalerna man-kvinna som jag upplever som påfrestande. Som aldrig riktigt gör att jag kopplar av. Undantaget min "lillebror" då förstås.
Och att jag ännu inte kommit så långt att jag kan avfärda en ovälkommen invit med ilska eller låta bli att le åt ett dumt skämt.
Jag är så in i vassen osunt artig tillsammans med män. Det blir allt mer obekvämt.

På senare år har jag allt mer börjat uppskatta kvinnor.
Att prata med kvinnor, vistas bland kvinnor, befinna mej i olika kvinnliga nätverk.
Kvinnor är så mycket mer komplexa och intressanta varelser än vad män är.
Jag har en del kvinnliga läsare som ger sej till känna emellanåt och som är väldigt olika mej. Jag är väldigt olik dem.
Gemensamt är att de är kloka, intellektuella, empatiska, reflekterande.
Det är spännande att umgås med människor som inte är lika en själv i fråga om livsval och egenskaper men där man kan mötas i något djupare gemensamt.
Förr kände jag mej hotad av kvinnor som var "bättre" än mej.
Kanske yngre, snyggare eller mer självständiga.
Idag känner jag precis tvärtom, det är en sån ynnest att få lära känna alla dessa fantastiska kvinnor som finns.

Kanske har jag alltid vetat det men särskilt tydligt har det blivit för mej sedan jag började plugga till morska att kvinnor är det starkare könet.
Jävlar vad vi är kapabla!
Som kan bära barn, föda barn, amma barn, hålla ihop familjer.
En mor kan ta hand om nio barn men nio barn kan inte ta hand om en mor.
Kvinnor utbildar sej i högre grad, kvinnor röstar i betydligt mindre grad på rasistiska partier, kvinnor är mindre homofober, kvinnor ser snällhet som en superkraft, kvinnor är tränade i sociala sammanhang, i att reflektera, organisera.
Och kvinnor är så jävla mycket snyggare än vad män är.
Gift hetrokvinna som jag är så fastnar jag ofta med blicken på ett vackert hårsvall, ett par snygga bröst, ett öppet leende, glittrande ögon eller en snygg häck. Kvinnor är vackra i alla åldrar och i alla storlekar.

Och att kvinnor skulle vara gnälligare eller mer skitsnackande är en ren myt!

Puss/ Asta