I många av de bloggar som jag följer talas det om vikt, träning, tjockisförakt, synen på kvinnan osv och jag känner mej minst sagt ambivalent i vad jag själv tycker.
Bloggare som Lady Dahmer har öppnat ögonen på mej vad det gäller synen på överviktiga, jag följer en del kvinnor på Instagram med samma tema oxå.
Samtidigt följer jag tex Eleines blogg och är sjukt imponerad av hennes syn på träning. Camilla Läckberg bloggar även hon på temat och har en sund syn på hälsa tycker jag. Och ändå förstår jag kritiken mot budskapet hon sänder ut...
Det är inte lätt att vara kvinna.
Efter att själv ha gått upp till en högre vikt än någonsin tidigare så känner jag mej delvis obekväm i det. Jag har väl egentligen ingen ohälsosam övervikt men det är ändå en spegelbild som jag inte känner igen mej i, en halv garderob vars kläder jag inte kommer i osv. Jag är inte van vid den obekväma känslan av att folk ser på mej och tänker "Hoppsan, vad hon har gått upp i vikt!" eller att främlingar slänger menande blickar på min chipspåse i ICA kön.
Jag har lärt mej... och förstått... att övervikt signalerar inte alltid ohälsa och smalhet signalerar inte alltid hälsa. Min Mini har gått ner väldigt mycket i vikt ungefär samtidigt som jag gått upp i vikt och jag lever betydligt mer hälsosamt än vad hon gör i fråga om kost och motion.
Jag vill bli stark. Det säger jag hela tiden. Jag vill bli stark och sund.
Men är det hela sanningen? Vill jag inte bli "snygg" oxå?
Vill jag inte visa andra att "Nu är den där rultigheten borta igen!"
Skulle inte det få mej att må lite bättre?
Jo så är det nog tyvärr. Skammen eller obehaget med att ha gått upp i vikt handlar mer om andras syn på mej än vad jag själv faktiskt känner.
Och jag är 47 år. Sannolikt påväg in i klimakteriet. Hur är det då inte att vara tjugo?
Och när den tanken väl fått fäste så skäms jag för den med.
Då skäms jag inte bara för valkarna runt midjan utan även för min fåniga fåfänga.
Hur tänker ni?
Puss/ Asta
Vi e så jävla påverkade av mode/skönhetsindustrin att smal = hälsosam och frisk att vi inte ens tänker på det.
SvaraRaderaFår ofta höra att,du som e så smal,du tränar hela tiden va och äter bara hälsosamt,visst?
Spyr när jag hör sådant. Det har kvittat hur mycket jag har stoppat i mig. Inget har fastnat på kroppen när jag har mått uselt.
För mig är en frodig kropp lika med hälsa.
Träna och bygga muskler gör ju att man får en stark kropp som orkar arbeta.
Tycker inte att det är fel att vara fåfäng och att försöka göra det bästa av sig själv.
Nu ca 1 år efter att jag bröt upp från det osunda som jag var i,börjar det äntligen att fastna lite på mig :)
Är det något jag har lovat mig själv så är det att vara fåfäng och stråla och skaffa mig en stark kropp. Njuta av god mat och känna mig fin. Helvete va jag ska njuta av mig själv i år! :)