Ny ras?

Nästan varje dag pratar vi om Märta. Om vad hon gjorde, hur hon var.
Hon är så vansinnigt saknad.
Och jag är så tacksam över Gottfrid. Han är... helt objektivt så klart... den snyggaste hunden vi har i det här landet.
För att inte tala om vilken ängel han är. Så gudasnäll. Så superstabil.
Dogue de Bordeaux är ju min ras av hundra olika anledningar men mina tankar söker sej ändå bort...
Nästa hund, ska det vara ännu en Dogue de Bordeaux eller ska det bli en Engelsk Bulldog?


Finns det någon av mina läsare som har erfarenhet av rasen?
Märtas uppfödare hade en Bulldoggosse som hette Harry.
En riktig goding som blev gammal.
Hur är de i hälsa och mentalitet?
Någon som vet?

Jag är oxå en ovanlig hundägare så till vida att jag inte fullständigt fastnat för til eller hane. De flesta hundägare har väldigt starka åsikter i den frågan, är antingen eller.
Jag har haft fler hanhundar i mitt liv men Märta stod mej närmast.
Med Märta kände jag en symbios jag aldrig känt med mina hanhundar.
Å andra sidan var hon speciell på hundra olika sätt och själva tikeriet var rätt jobbigt med henne.
Löpet och blodandet var minsta problemet.
Värre var att jag under en löpcykel hann ha åtminstone tre-fyra olika hundar i en.
Före löp var hon sur å vresig mot andra hundar. Efter löp var hon följsam och enkel. Och sen blev hon skendräktig. Tuttar fulla med mjölk. Bäddar som skulle bäddas överallt ink rakt ner i parkettgolvet. "Valpar" som skulle visas upp och passas. Och som lingon på moset... livmoderinflammation.
Det skrämde skiten ur mej och trots att jag längtar efter tik igen så vet jag inte om jag vågar?! Var 5:e tik får livmoderinflammation.

Jag tror inte att jag vill vara utan en Dogue de Bordeaux för de är som sagt "min ras" men som andra hund så lutar det mer å mer åt en sån här goding.

Ska bara få maken med på tåget först...

Puss/ Asta