lördag 13 augusti 2016

Vad är en bitterfitta?




Bild: Bitterfittan her self

Med anledning av kommentar under föregående inlägg så har jag funderat över ordet bitterfitta. Ett ord jag själv inte skulle ta i min mun, men det är jag det.
Vad ÄR bitterfitta och VAD betyder det?

Tja, vill ni ha ett säkert svar på det får ni fråga någon som är duktig på språk, jag kan bara ge min tolkning av ordet, vi får väl se om ni håller med.
Bitterfitta består av två ord. Bitter och fitta.
Det är två ord som även var för sej är rätt så nedlåtande ord att använda om en kvinna.
En kvinna skall vara vacker, solig, timid. Hon skall inte låta för mycket, hon ska rätta in sej i ledet, inte ta för mycket plats. Hon skall vika av för män som går rakt på henne på trottoaren, sitta med benen i kors och inte breda ut sej som en man och hon skall fnittra lite lagom. Kort sagt, en kvinna ska veta sin plats och vara glad, kåt och tacksam.
Allt det där ovan är så långt ifrån bitter man kan komma.
Bitter, att rättmätigt vara förbannad eller ledsen som reaktion anstår inte en bra kvinna.
Fitta. Traditionellt använt väldigt brett när man i negativa ordalag talar om kvinnor. Det kan stå för svagt, klent, räddhågsen. Det kan även stå för uppkäftig, sur, otrevlig.
Och om man slår ihop det så får man så klart ett sjuhelvetes bra ord att förolämpa en kvinna med. Bitterfitta.
Lägger man till ljug och elak före så slår det väl det mesta i att försöka sätta en kvinna på plats. Skriver man något sådant visar man ganska tydligt på en rutten kvinnosyn.

Kvinnliga feminister har i viss mån tagit och gjort ordet till sitt.
Då står bitterfitta för något okuvligt, starkt, uppkäftigt och självständigt som vägrar underordna sej patriarkalt förtryck.
Jag gillar den tolkningen bättre. Jag är rätt säker på att det inte var den tolkningen min pappa menade när jag kallade mej det på MIN blogg.

Att skriva om privata konflikter kan vara känsligt. Jag hade respekterat om han bad mej sluta på ett väluppfostrat sätt.
Jag kan oxå tycka att jag av respekt och kärlek har hållit inne med väldigt mycket ur vår relation och av åren som varit. Berättat väldigt lite. Precis som en Anonym kommenterade har jag mest skrivit om min egen saknad och att han inte fanns där. Aldrig detaljer och absolut aldrig någon lögn.
Hans kommentar och hans ord säger så mycket mer om vår relation och om vem han är än alla mina inlägg om honom tillsammans.
Med det sätter jag för nu punkt kring detta ämne.

Tack för ert stöd. Självklart blev jag ledsen och era ord hjälper. <3

Puss/ Asta


3 kommentarer:

  1. Min spontana tanke och önskan var att det inte var din pappa utan någon elak, manipulativ typ som utgav sig för att vara just din far. Obegripligt.

    Kram.

    SvaraRadera
  2. Good riddance......fysj for å si sånt til sin egen datter. Klem!

    SvaraRadera
  3. Jag har följt din blogg i minst 2 år nu och visst har jag läst ett par inlägg om relationen mellan dej och din pappa men jag har, likt vad någon annan skrev, alltid uppfattat dina inlägg som en saknad av honom. Om din längtan efter hans kärlek och av honom som fadersfigur. Att du inte gett upp och vill att ni ska försonas på ett eller annat plan. Men uppenbarligen har inte han velat eller kunnat se det på samma sätt som vi andra. Synd för honom för det är hans förlust. Även jag har en väldigt svår relation till en neglerande och frånvarande pappa och det är oerhört svårt att ta beslutet att backa undan men många gånger känns det som enda alternativet. Att din pappa uppför sig som han gör visar bara att han inte är värd dej. Även om jag vet hur ont det gör i dej... Kram Karin

    SvaraRadera

Välkommen att sätta ditt tassavtryck, ditt avstamp, ditt tyckande.
Bloggen är levande genom sina läsare