onsdag 7 maj 2014

Allt ska jag ge denna lilla man

 Foto: Sveriges största Facebooksida inom personlig utveckling - om konsten att lyfta sig själv och andra.

Det är ett sant privilegium detta att få ha ett barnbarn så nära inpå i sitt liv.
Få förunnat, once in a lifetime.
Att varje dag få sitta å fånstirra på honom och se på hans minspel å grimaser, höra på hans små knorrande, längta efter det där första medvetna leendet.
Det går ju så fort, allt det där lilla som man måste vara närvarande för att uppfatta.
Hur nacken blir stadigare för var dag, blicken blir fastare och mer fokuserad hela tiden.
Varje dag får jag blicka in i dom ögonen. Varje dag får jag knyta band som är helt unika för honom å mej.

Det är så mycket jag vill ge honom. Så mycket jag vill lära honom. Så mycket jag vill han ska bli.
Å med "ska bli" menar jag så klart inte vad han ska arbeta med, vem han skall älska, vad han ska tro på... med "bli" menar jag alla värderingar jag vill han ska få med sej.
Trygghet, kärlek, skratt, ord, sagor, förmåga till empati, varsamhet med djur, en trygghet att våga vara den han är, generositet, kramar, famnar, skratt, gråt å krabbfiske.
Han är inte min son men jag vill att han ska ha mjuka kläder och låta håret växa.
Jag vill att han ska se mjuk och snäll ut och behandlas så.
Pojkar med superhjältar på kläderna bemöts som "tuffa killen" och sånt vill jag han ska få slippa.

Han är så vacker. Så bländande perfekt. Ett mirakel. Ett under. En ynnest.
Vi ska sjunga om trollemor, vi ska hoppa från kanten på det djupa i en pool i medelhavet, jag ska lära honom simma och cykla precis som min morfar gjorde med mej.
Vi ska mata djuren i parken, åka karusell på Liseberg, leta äventyr i skogen.
Vi ska äta glass till middag, baka bullar, läsa högt ur en Astrid Lindgren bok så många kapitel han vill.
Vi ska köpa en hamster, vi ska klappa kattungar, vi ska ingående studera myrstackar.
Allt vill jag ge honom, allt ska han få.
Hela världen ska bli hans.
Jag älskar honom. Till månen å tillbaka igen.

Puss/ Asta

3 kommentarer:

  1. Gudars så vackert!
    Jag känner att det varit en sån gåva för min mamma att komma och bo med oss i först 3 månader och senare 4.5 månader igen och verkligen komma Tora in på livet.
    Det kanske kompenserar lite för att vi bor på andra sidan jorden.
    Gud vad jag längtar tills jag kan flytta till Sverige så att mina barn kan ha sina släktingar nära och närvarande.

    Kram till dig du fina, fina Mormor!

    SvaraRadera
  2. Japp - världens bästa mormor har han, den lille!! Hur gullig som helst är han!

    Massa kramar till er båda

    SvaraRadera
  3. Underbara A! JAG vill ha dig till mormor!! ;-)
    ...snarare vän då, åldersmässigt sett... Du är underbar hur som helst!

    SvaraRadera

Välkommen att sätta ditt tassavtryck, ditt avstamp, ditt tyckande.
Bloggen är levande genom sina läsare