fredag 30 maj 2014

Jag försöker igen.

Jag fick en fråga här på bloggen en gång från en bloggsyster som jag besvarade... eller inte lyckades besvara... men jag tänkte att jag skulle misslyckas med att försöka förklara en gång till.
Det tillkommer nya läsare, nytt vatten rinner under broarna osv.
En bloggsyster frågade en gång varför det är just rasism av alla orättvisor som triggar igång mej och som jag skriver spaltmeter om.

Jag har inget bra svar.
Bara att jag är en utpräglad humanist. I att reagera på orättvisor och utanförskap.
Det låter pretansiöst och självförhärligande men jag tror att det är utmärkande drag hos de flesta vänstermänniskor. Det finns borgliga med solidariska förtecken oxå absolut men vänstern och socialdemokratin har en högre tro, sätter ett högre värde på samhället och kollektivet medan högern i större utsträckning handlar om individen och det egna ansvaret/ de egna möjligheterna.
Jag säger inte här å nu att det ena är mer rätt än det andra, det är olika synsätt helt enkelt.
Solidaritet och rött hör ihop.
Humanister är humanister i alla frågor.

Som socialdemokrat (å nu talar jag inte för hela partiet för det är stort och brett) så tror jag inte på klassklyftor. Jag tror det är förödande för ett samhälle. Att det mer skapar ett vi å dom och aldrig mötas de tu än att det skulle vara en drivkraft, en kombinerad motor å piska, till att få det bättre som denna regeringen tror.

Många och stora grupper i samhället har fart illa av de ökade klasskillnaderna.
De arbetslösa och utförsäkrade.
De sjuka som tvingas att arbeta eller gå till socialen.
Barnen till dessa grupper.
Det drabbar de fattiga och det drabbar de utslagna.
Allra hårdast drabbar det dom utan språk eller röst. De som saknar kanaler att föra ut sin desperation.
Därför brinner jag mest för invandrarna, för missbrukarna, för de hemlösa.

Det innebär inte på något sätt att jag står bakom de klyftor och raviner som övriga grupper rasar ner i.
Här är en stor vattendelare mellan röd och blå politik.
De blå kallar a-kassa, sjukförsäkringar, pensioner för bidrag.
Jag som röd kallar det försäkringar. Som vi i förväg betalt in till.
Som vi som samhälle solidariskt bidragit till.
Av var och en efter förmåga, till var och en efter behov.
Men pensionärer har ofta höga röster. Föreningsliv och parti som företräder dem.
De arbetslösa lika så. Även många av de sjuka.
De orkar/ kan inte jobba men de har sin röst och sina kanaler kvar.

Jag avskyr när vi ställs mot dem.
Särskilt när två utsatta grupper gör det mot varann.
I dagarna har jag i insändare, bloggar, på sociala medier läst om hur sverigedemokrater ynkas.
Hur ingen förstår dem. Dessa sårade själar.
Dessa unga arga fattiga män.
Men den bilder av Sverigedemokraterna stämmer inte längre. Åtminstone inte entydigt.
Det är förvisso fortfarande så att få kvinnor lockas av Sd. Det är få akademiker.
Men det är breda grupper ur Moderaterna och ur LO.
Å let´s face it... de flesta arbetargrupper tjänar mer än många akademiker.
Sverigedemokraternas största fästen är på landsbygden. Där invandrarantalen är förhållandevis låga.
I storstäderna, där problemen med segregationen finns, där är sympatisörerna färre.
Det är inte synd om människor som väljer att vara rasister. Eller egoister.
Vi lever i en tid av gränslös information. I en tid när vi från barnsben lär oss att vara källkritiska.
I att ifrågasätta.
Den som väljer enkla populistiska budskap får göra det men de kan inte förvänta sej gullande och duttande från sin omgivning.

Vi ska bekämpa klassklyftor. Inte varann.
Vi ska bekämpa fattigdom och utanförskap.
Sverige har med rätt insatser råd att värna både pensionärer och flyktingar.
Både sjuka och arbetslösa.
Inte kravlöst, absolut inte. Men med vettiga, riktade insatser och med en anständighet till de försäkringar som människor i förväg investerat i.

Puss/ Asta

2 kommentarer:

  1. exakt, sverige är ett jämförelsevis stort och rikt land med resurser som räcker åt många om dom fördelas rätt och fördelningen borde väl skötas av de styrande??!!! och om man nu ska prata invandring så tänk vilken resurs en familj med exempel fyra barn som kommer hit blir när barnen växer upp och arbetar inom vård, skola och och omsorg som vuxna!!!

    SvaraRadera
  2. Kommer ihåg förra inlägget. Håller med dig - nu som då. Kramar

    SvaraRadera

Välkommen att sätta ditt tassavtryck, ditt avstamp, ditt tyckande.
Bloggen är levande genom sina läsare