torsdag 15 maj 2014

En varm kropp och tårar som inte vill ut

 

Hans kropp, hans doft, hans värme betyder så mycket för mej.
För min balans, mitt välmående, för att hålla mej på rätt sida dårskapet.
Extra tydligt blir det när jag är väldigt ledsen, vilket jag var igår kväll och i natt.
När det kryper i mej, när tårarna jag så väl behöver vägrar komma och därför stockar sej inom mej och ger en kvävande instängd känsla. När alla ljud stör mej och lixom puttar mej mot branten... till och med Noahs gråt, hans mammas mjuka mumlande, mina egna tarmars ljud.
Då ligger han intill mej. Stor, stark, trygg och med en kärlek till mej som är större än allt.
Jag har sagt det förr, han är gudasänd min Gottfrid.

Jag kan inte gråta längre.
Jag vet inte vad det beror på. Jag... jag är en gråtande person.
Någon som normalt, och alltid, gråtit av sorg, glädje, ilska, trötthet.
Nu gråter jag inte längre.
Det är som med sömnen. Jag som i hela mitt liv sovit bra, som sovit mej igenom brandlarm, låssmeder som öppnar dörrar, telefoner och tjo flöjt.
Jag som sovit på bussar, i klassrum, på bibliotek.
En dag för 4-5 år sedan så kunde jag plötsligt inte somna mer.
Å det kan jag fortfarande inte utan hjälp.
Lika dant är det med tårarna. Jag grät sista gången i vintras, under ett gräl med kollegor... sen aldrig mer.
Trots att det ibland känns som om jag ska sprängas.
Ett tryck i bröstet, över luftstrupen, i ögonhålorna... men inga tårar, ingen förlösning kommer.
Jag äter förvisso antidepressiva, det kan göra en människa "avstängd."
Men jag har ätit dem i åratal och jag äter lägre dos än tidigare så det beror inte på det.
När jag slutade dricka gjorde jag det delvis för att komma närmare mina känslor, för att inte rygga inför eller stänga av känslor jag behövde känna.
Kompassen/ hjärtats röst eller vad man nu vill kalla det.
Men det blev tvärt om.
Som om jag är kallare, distanserad från mej själv.
Har ni någonsin hört talas om något sånt?
En gråtande person som slutar kunna gråta?

Idag mår jag bättre. Känslorna är undanlagda. Nedpackade någonstans.
Jag har så mycket undanpackade känslor att jag borde öppna ett känsloloppis.
Kom å köp! 2 ton ilska. Rea rea! Ta så mycket sorg du vill!
Jag ska ta en lång stärkande promenad med min bästa polare.
Som tack för hans värme i natt. Som tack för att hjälper mej att inte bli galen.

Puss/ Asta

11 kommentarer:

  1. Hej!
    Jag känner igen mej precis i det du skriver, tårarna har tagit slut särskilt när det handlar om det som rör mej själv. Jag kan fortfarande bli tårögd om jag blir väldigt rörd av något fint men då det gäller mej själv och när jag blir ledsen för något så är det helt tomt. Någon slags resignation. Precis som du säger, lite avtrubbad. Lik dej har jag sömnsvårigheter sedan flera år tillbaka och fasen vet om inte det påverkar otroligt mycket, man står liksom lite grann utanför sig själv hela tiden. Är lite i en egen bubbla.
    Hoppas din goe kompis kan se till att det ledsna försvinner, det var ju inte så du skulle börja din ledighet.
    Varm kram maria k

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för fin kommentar. Kanske är det en resignation för min del med. Att jag stänger av för att det finns sånt i mitt liv som jag inte orkar hantera el ta tag i. Som blir övermäktigt.
      Men det är ändå konstigt, för jag har alltid gråtit. Lätt och mkt.
      Kram tillbaka.

      Radera
  2. Känner igen mig i det du skriver. Jag har oxå tappat tårarna. Tror inte jag gråtiti på riktigt sen jag blev sjukskriven för några år sedan. Jag har liksom bara stängt ner. Äter oxå medicin men vet inte riktigt om det beror på det. Som dig har jag grava sömnstörningar som hållit på under så lång tid att jag inte längre minns hur det känns att sova bra. Å detta trots att jag äter mängder av insomningstabletter, sömntabletter, rogivande osv...Det svåra när man stängt ner är att öppna upp igen. För egen del tror jag det dröjer. Hoppas det inte blir långvarigt för dig!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Uff vad det låter jobbigt! Jag är inte glad över att "vara beroende" av in Zopiklon 5 mg men jag sover iaf som en stock på den. Att inte få sova sliter enormt på oss människor i längden.
      Men varför gråter vi inte Millan? Jag ska pröva att se nån film som jag brukar gråta till och se vad som händer.
      Kram

      Radera
    2. Ja, prova film. Fixar du 'PS, I love you' utan tårar så är dom nog slut :-/

      Radera
    3. Prova kan man alltid göra. Det kan ju faktiskt fungera! *L*
      När det gäller varför vi inte gråter tror jag, utifrån egen dissekering av mig själv att om jag väl börjar så finns det inget slut...någon sån skum känsla finns inombords.
      Jag har varit som du, haft lät till tårar både i glädje och sorg. Ingen av de jag pratat professionellt har kunnat ge mig en riktigt bra orsak varför jag är som jag är nuförtiden...kanske rent ut sagt obotlig...*S*
      Hoppas du får en fin helg med de dina!
      Kram

      Radera
  3. För mig är det tvärtom. Jag som aldrig gråter har gråtit floder de senaste åren. Cipralexen har verkligen inte gjort mig piggare, men den fick i alla fall stopp på tårfloden och det var en enorm lättnad! Men för att må bättre har jag mina fina katter, som flockas runt mig när jag mår dåligt. men hur ska jag klara mig när jag mister burman? Han som sover i min famn och som går på övertid rejält, efter att ha varit på väg att dö i från mig vid två tillfällen, och snart är 18 år gammal....

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nä du. Jag vet. Du vet att jag vet. Skräcken att mista Märta var nästen värre än att faktiskt göra det även om jag föll.
      Jag kan REDAN ängslas för att skiljas från Gottfrid. Får förälska mej i en sköldpadda nästa gång som lever 150 år. :)
      Allt gott Freja.
      Tänkte på en kommentar du skrev till ett annat inlägg, om att du ska ta tjänstledigt utan lön.
      Vad glad jag blir att ni har den möjligheten, och att din man är så mån om dej. Men va pissigt att samhället är som det är, att man ska behöva jobba fastän man inte kan.
      Kram

      Radera
    2. Nu slapp jag tack och lov ta det beslutet. Det hade blivit kärvt, men vi hade nog klarat det. Vi har ju till exempel den enorma lyxen att kunna få kött helt gratis! Men jag har en fantastisk chef och en ännu bättre handläggare på FK, så nu får jag vila hela sommaren! Och jag vet att just du helt förstår min oro för burman. De andra katterna är fantastiska, men det är han som är mig närmast!

      Radera
  4. Jag kan skänka lite tårar. Här finns så att det räcker för fler än mig.

    SvaraRadera
  5. Kolla på denna och se om det kommer nåt;-) http://blog.petflow.com/their-powerful-performance-brought-an-audience-to-their-feet-you-must-hear-this-song/#rxLjrWLSVCRLoivi.01

    SvaraRadera

Välkommen att sätta ditt tassavtryck, ditt avstamp, ditt tyckande.
Bloggen är levande genom sina läsare