måndag 26 maj 2014

Några rader från en etniskt svensk, heterosexuell, kristligt uppfostrad kvinna

 

Följande rader är lånade ur min vän å bloggsyster Ergo Sum's blogg:

Idag är det ingen bra dag. Jag mår inte bra, oron gnager i mig och det känns som om jag sakta kvävs. Vad skall det bli av oss? Av mina barn? Var någonstans kommer vi att vara välkomna? Vart skall vi ta vägen? För en sak är säker: jag kommer inte att stanna kvar här till "den slutgiltiga lösningen". Men fram tills dess kommer jag att arbeta hårt för mitt älskade fosterland Sverige.

Å jag förstår att hon känner så. Hon är vad Sverigedemokraterna skulle kalla "inte någon riktig svensk." Hon är andra generationens invandrare. Hon har (egentligen) mörkt hår, mörka ögon precis som hennes söner. Hon är gift med en "utlänning", med en muslim.
Hon är högljudd, politiskt aktiv och en tydlig antirasist.
Hon har anledning att känna oro.

Jag känner mej oxå orolig. Orolig för mitt land, för Europa, vart alla dessa historielösa människor skall föra oss.
Ändå är jag svensk. Om förnuftet och anständigheten fallerar också här i Sverige så att "De bruna" tar makten kan jag göra en pudel. Jag kan be om syndernas förlåtelse, vara ångerfull över mitt förräderi.
För jag är en sådan som de tycker om. Jag skulle kunna vara en sådan som de tycker om.
En riktig mönstermedborgare.
Trots mitt mörka hår och mitt pigment så är jag svensk sedan så många generationer jag kan överblicka. Kristlig och arisk.
Med ett brett bäcken och fertila ägg så har jag fött och uppfostrat fyra präktiga, blåögda svenska barn vid min barm.
Arbetar och gör rätt för mej. Inga allvarligare sjukdomar. Heterosexuell och gift sedan urminnes tider.
Relativt fast i gamla könsmönster. Håller handen för hjärtat och sjunger med i nationalsången. Blir tårögd på skolavslutningar. Kan många kända gamla psalmer och förstås min Evert Taube. Broderar på lediga stunder. Är lagom intellektuell.

Som sagt, en mönstermedborgare.
Om det då inte vore för mitt politiska engagemang. 
Om det då inte vore för att jag envisas med att ha vänner som är både från Thailand och Balkan.
Om min valda bror inte varit homosexuell.
Om jag bara uppfostrat min äldsta dotter bättre så hon inte gift sej med en muslim.
Om jag bara... För det är ju det. För dem av oss som MINNS sin historia så har aldrig rasister/nazister/ fascister varit särskilt förtjusta i landsförrädare.
Vi är nästan lika illa... på sina sätt kanske värre... än de med fel skallmått, fel religion, fel sexuell läggning. Vi är "normala" och förråder ändå.

Det är upp till kamp nu!

/ Asta

 

2 kommentarer:

  1. Det är verkligen upp till kamp - ty det är precis som du säger: egentligen går ingen av oss säker. Ty i en diktatur, i en uteslutande ideologi, må den vara vänster eller som i just det här fallet, höger, går ingen säker. Det tar bara lite olika lång tid innan alla rensas bort. Av olika anledningar. Det är verkligen upp till kamp.

    <3

    SvaraRadera
  2. Så jäkla otäckt! Mitt fel är väl att jag är feminist, vi borde ju inte heller finnas enligt SD. Rabiata feministfittor ska straffknullas, enligt deras retorik... Jag hoppas att alla andra politiker börjar ryta ifrån. sätta dit sd när de far med osanningar, när de inte vet vad de talar om. Sätta hårt mot hårt. och visa att vi andra, många, många fler, faktiskt vill bo i ett land som präglas av medmänsklighet, inte hat!

    SvaraRadera

Välkommen att sätta ditt tassavtryck, ditt avstamp, ditt tyckande.
Bloggen är levande genom sina läsare