torsdag 8 maj 2014

Mamma

 

Min mamma och jag fick en trög start.
Jag vet inte varför eller när det började, bara att det var så.
Mina minnen av mamma å mej när jag var barn handlar främst om att hon var arg på mej.
Blickar tvärs över matbordet hemma hos mormor å morfar som sa att jag gått för långt. Ett hotfullt tecken när hon bet hårt på en nagel som en signal att "vänta bara du till vi kommer hem."
Jag minns att jag ofta fick stryk. Inte hårt som i skadligt, mer som i kränkande och ledsamt. Ett hårt tag om armen, ett ryck i håret längst bak i nacken, en omild knuff.
Jag minns att hon sa ord som "Dej har jag fått för mina synders skull å fy fan vad jag måste ha gjort mycket ont" eller "Tänk om du kunde vara lite, bara lite grann som din bror."
Hon kunde oxå gnälla, prata högt för sej själv. Säga saker som "Gode gud, jag står inte ut med henne."
Det började fel mellan mamma och mej.

Det där är bearbetat nu. Min mamma har fått stå till svars för det där om och om igen.
Hon har fått förklara så gott hon kunnat och hon har fått vara ledsen.
På vissa sätt är hon väldigt mycket min mamma, på andra sätt inte alls.
Hon är ingen jag vänder mej till i kris å nöd. Men jag vänder mej å andra sidan inte till någon annan heller.
När vi talar om "förr" exkluderar hon fortfarande ofta mej. Som om jag inte var med.
Hon kan säga saker som "När Jim lämnade oss och jag blev ensam med Jonas."
Inte med er. Med Jonas.
Ändå vet jag att min mamma älskar mej. Att hon utifrån sina resurser försöker kompensera mej.
Hon är själv den mest förlåtande, minst ältande människa jag känner.
Det beundrar jag hos mamma.
Hon har gjort så gott hon kunnat. Jag älskar henne.

Bortsett från att det gick snett mellan mamma och mej så kan jag känna en sådan beundran för mamma när vi var små.
Vid 24 års ålder stod hon inför en skilsmässa. Ensam med två småbarn.
Hade aldrig jobbat. Aldrig klarat sej själv.
Hon skaffade sej ett jobb.
Arbetade hela dagarna. Skötte hem och oss. Pluggade på kvällarna.
Flera kvällar i veckan var hon på kurs och jag fick sitta barnvakt åt lillebror.
Utöver det skulle hon hinna vara ung. Träffa vänner, få sej ett ligg då å då, gå ut och dansa.
Det var girlpower i sin renaste form, fjärran de lyxproblem många har idag.

Puss/ Asta

1 kommentar:

  1. Nja, käraste A...
    ..... "det är bearbetat nu" skriver du...å jag tror dig. Om man med bearbetat menar "accepterat" / "resignerat" eller dyl.
    Jag är ledsen , men din mamma bedrev - i mitt tycke - barnmisshandel i sin renaste, elakaste, mest utstuderade form. Aldrig, aldrig , ALDRIG kränka ett barn, få det att tappa självkänsla osv osv
    Vad jag förstår hade du en fin morfar... - för någonstans?! har du ju fått din förmåga till kärlek, empati , att värna om, etc

    ...Samtidigt , tanken måste slagit dig? - ditt starka rättspatos, ditt engagemang o outtröttliga driv o vilja att stå upp för de sk "svaga" (i vissa människors ögon) i samhället, - invandrare, ensamma, på något sätt utsatta... KLART att du på något sätt "VET" hur dom känner sig? Iallafall i det djupaste, omedvetna... för du har ju själv varit utsatt ju!
    Barns självklara rätt att bli älskad då!?

    OK att din mamma gjort vad hon kunnat - efter SIN förmåga.

    Men dock - en OFÖRMÅGA!!!

    Sorry - men jag gillar inte henne :,(

    SvaraRadera

Välkommen att sätta ditt tassavtryck, ditt avstamp, ditt tyckande.
Bloggen är levande genom sina läsare