lördag 31 maj 2014

Vikt, lopp å komplimanger om arslen

 

Sista inlägget i maj 2014. En dag som gick och som aldrig kommer åter.
Maj är vid sidan om hösten min favoritmånad.
Imorgon är det juni. Juni som i "sommar på riktigt."

Jag jobbade kvällspass igår och dagpass i dag och efter det är jag inte riktigt människa.
De där nattimmarna blir aldrig särskilt långa eller många.
Jag sov middag en timma när jag kom hem. Efter det hade jag tänkt ge mej ut på en löptur men jag kom mej inte riktigt för. Den där latmasken har rätt stor makt över mej.

Oftast när jag ska ut å springa så tar det emot.
Jag kommer på hundra ursäkter och är bättre i världen än vilken tonåring som helst på att säga "Visst... sen!" till mej själv.
Sen blir sällan. När jag väl kommer ut är de gånger jag inte dividerar för mycket med mej själv utan bara klär på mej, sätter i lurarna i öronen och går ut. Utan betänketid.
För några dagar sedan gick jag med i en grupp på facebook som heter Lonesome runner.
Det är en grupp för alla som springer. Varesej du kämpar med 2 km eller med en Maraton.
Åtminstone står det så i gruppens beskrivning.
Men de flesta som springer... eller som skriver där i alla fall... spelar i en helt annan liga än vad jag gör. Springer maratons och andra riktigt hårda lopp.
Men det är en himla peppande snäll grupp. Faktiskt har jag aldrig stött på nåt liknande. 
Min presentation där gillades av typ 200 st och jag fick massor av kommentarer, välkomnande, hejarop. Jag kan varmt rekommendera den för alla som gillar att springa och som vill nörda in lite mer på ämnet.
Jag har blivit lite peppad och faktiskt funderat lite på om jag möjligtvis skulle fixa att springa Göteborgsvarvets 21 km nästa år.
Det låter ju galet långt. Sinnessjukt och ja omöjligt för en tant som aldrig tidigare motionerat men det vore en rejäl utmaning och något att fokusera träningarna på.
Platserna håller tydligen på att ta slut redan (det är i maj) så jag får tänka snabbt och jag känner mej livrädd vid blotta tanken men...
Ahhh, nåt är där å lockar och drar ändå. Denna ständiga drivkraft att duga och att klara av det andra fixar.
Nån av er som sprungit en halv eller helmara?

Jag har varit sjukt onyttig hela helgen.
Ätit pizza både fredag och lördag. Å idag sitter jag å trycker in chips i kakhålet.
Sockerberoende har jag aldrig varit men salt å fett beroendet är inte att leka med.
Det får bli omstart ordentligt nästa vecka. Jobbar förvisso 6 dgr nästa vecka med men måste ändå försöka få lite ordning på ätandet å motionerandet.

På tal om sånt så fick jag en komplimang idag.
En vaktmästare kom gående bakifrån och sa när han kom jämsides...
"Du har gått ner i vikt va?"
Nja, svarade jag för det har jag inte, men jag ser lite slankare ut sen jag började med löpningen igen.
"Det syns på din rumpa" sa han
"Spanar du in den" tänkte jag.
"Jag vet inte för jag väger mej så sällan" ljög jag.
"Ha! Det var det dummaste jag hört. Ni kvinnor har ju koll på varenda gram" sa han.
Jag rodnade nog för det var mitt i prick. Påkommen med fingrarna i syltburken lixom.
Jag HAR koll på varenda gram.
Jag är kass på att ta tag i det men koll har jag.

Puss/


2 kommentarer:

  1. *ler* Ahh, komplimanger är UNDERBARA och det kan man aldrig få för många av.. Och du, du är superduktig som är ute och springer!! Verkligen! Jag tyckte du var jättefin när jag såg dig en liten kortis när vi vände ryggarna till. Du är en så liten nätt person så att en annan känner sig som en mastodont bredvid dig! :) Tur att jag faktiskt tycker om dig.. *skrattar* Ta hand om dig A och hoppas du får en fin vecka och att vi snart ses i gen!

    SvaraRadera
  2. Du kunde låta bli att ge honom en rak höger? Det var duktigt. Fattar inte varför män verkar tro att det är ok att kommentera kvinnors kroppar. Och varför de tycks tro att det är uppskattat....

    SvaraRadera

Välkommen att sätta ditt tassavtryck, ditt avstamp, ditt tyckande.
Bloggen är levande genom sina läsare