söndag 11 maj 2014

Vänners vänner, förakt och kärlek

 

Igen hamnade jag i diskussion med en facebooksväns vän.
Rasism och allmän dumhet i vanlig ordning triggade igång mej.

Jag är lite dubbel för det där med att "ställa till tjafs" hos vänners vänner.
Å ena sidan är det en smula respektlöst. Det är ändå en vän min vän valt att ha.
Å andra sidan så var den här människan respektlös i sin åsikt, och det måste väl få bemötas?
Ja man kan se olika på det där.

Själv sorterar jag hårt bland mina facebookvänner precis som jag gör bland vänner i den riktiga världen.
Jag ser ingen anledning att tolerera rasism, kvinnoförnedring, homofobi eller vad det nu kan gälla på någon av ställena.
När det kommer till sådana grundläggande karaktärsfrågor så handlar det aldrig för mej om att "man måste få tycka olika", "alla har rätt till sin åsikt", "jag kan inte bestämma över folk."
Ehhh nej, men jag kan definitivt bestämma vad å vilka som är okej i mitt liv.
Dessutom, skulle jag inte ta ställning i dessa frågor, inte klart markera min ståndpunkt... hur känner då mina vänner som hamnar innanför dessa föraktets cirklar?
Där till döms man lätt av sitt sällskap. "Var å en skäms för sej själv" stämmer tyvärr inte. Om dumheter får florera i min närhet finns det risk för att jag ses som en i gänget. Även om det inte är så.

Jag var idag inne och kikade runt på en del vänner till vänners sidor på facebook.
Det är skrämmande mina vänner hur mycket samlad dumhet det finns.
Min första reaktion när jag hamnar mitt i grupper som "Rör för fan inte min negerboll", "Sverige till svenskarna", "Kränker den svenska fanan dej ska jag gärna hjälpa dej att packa" osv osv.
Min första reaktion när jag läste konversationer som "Jag uppskattar din kamp mot förljugenheten", "Tillsammans ska vi rädda Sverige", "Sharialagar är snart införda" osv.
Jag blir arg!
Men sen... sen förundrad. Lever vi i samma land?
Hur kommer det sej att man ser så mycket hot överallt?
I småstäder?
Ja jag erkänner att jag tänker inavel, brist på skolning, kärlekslösa föräldrar å en hel del annat som jag inte riktigt kan avgöra om det är fördomar eller sanning men ändå...
Hur blir man en sådan rädd liten varelse?
Hur kan rimligen storstädernas förorter eller en homosexuell mediakändis eller en högröstad feminist långt borta vara så skrämmande?
Jag försöker inte vara fyndig nu, jag undrar. Undrar på riktigt.

Hur som helst, idag vann kärleken i Europa. I natt är Conchita Europas drottning.
En bra låt... jo vars. Någolunda pipa... absolut. Men framför allt var det en politisk röst Europa slungade ut. En röst om kärlek, tolerans och att vi inte behöver vara stöpta inom samma snäva mönster för att duga.
Det var en röst mot högervindar som blåst, mot Rysslands hantering av homosexuella, mot nazister som vunnit mark.
Tack Europa!

Puss/ Asta

2 kommentarer:

  1. Funderar mkt i dag på hur man verkar vilja stoltsera med sin dumhet/korkighet. Och när man får mothugg hänvisa till YTTRANDEFRIHETEN. Inte ta till sig läsa på och ev ändra sig. Nej nej jag tror alltså har jag rätt.
    Läste igår; f"örbannat hittepå" (ang transpersoner/transsexuella. ) jag tror inte på sånt. Jag funderade att skriva: jag tror inte på folk som röstar på sd alltså finns dom inte? Men jag tänkte att hon inte skulle fatta den tankengången.

    SvaraRadera
  2. Att Österrike vann var stort, på så många plan! Att mörka Österrike valde att skicka det bidraget. Att ryska folket gav det 5 p, trots att deras ledning protesterat mot att bidraget fick vara med. Och att Europas folk valde att lyssna och se kärleken och rösta med hjärtat! Ett härligt budskap till alla mörka makter!

    SvaraRadera

Välkommen att sätta ditt tassavtryck, ditt avstamp, ditt tyckande.
Bloggen är levande genom sina läsare