torsdag 29 maj 2014

Livet å dess läxor

 

Jag har sagt och konstaterat det förr men livet ger en ständigt nya aha upplevelser i frågan.
Detta med att vara ödmjuk. Detta med att bara för att inte JAG råkat ut för det det så innebär det inte att det inte kan vara så.

När jag hade min första hund Baron som var snäll å relativt lydig så retade jag mej på människor som hade "olydiga" hundar. Hundar som ex gafflade vid möten med annan hund.
Snorkigt tänkte jag att "klarar man inte av en stor hund så ska man ingen ha."
Jag var övertygad om att det var tack vare mina kunskaper och förtjänster... och endast därför... som jag hade en hund som uppförde sej.
Så kom Märta å plockade ner mej på jorden.

Samma sak vad det gällde att skämma bort barn.
Min vän Cissi å jag förfärade oss över bortskämda ungar och deras gränslösa föräldrar.
"Herre gud, de gör ju ungen utvecklingsstörd" sa vi när vi såg 4-5 åringar åka vagn med napp i munnen.
Jag tror Mini var 6 år när hon äntligen blev nappfri.

Jag har alltid trott att "skrikande bebisar" är en myt.
De sk kolikbarnen är oftast äldsta barnet. Den allra första kontakten med föräldralivet.
Jag som själv har haft barn som inte skrikit något nämnvärt  trodde i min enfald att bebisar som skrek hysteriskt berodde på osäkra och villrådiga föräldrar.
Till jag träffade Noah. Som har coola föräldrar och som har lugna, erfarna morföräldrar ständigt till hands men som kan gasta! Herre jösses vad han kan skrika om allt inte är EXAKT som han vill.

Det är annars märkligt det där, vad förståelsen räcker till å vad den inte räcker till.
Nu blir det tvära kast men om vi tar det här med segregation och de problem det leder till.
Jag har fört otaliga diskussioner i mitt liv om VARFÖR kriminaliteten gror i invandrartäta förorter, om varför det sker upplopp å annan skit.
Jag förstår sambanden. Detta att det inte handlar om etnicitet.
Att det handlar om fattigdom. Utanförskap. Felaktiga förebilder i brist på goda. Föräldrar som inte mäktar med pga sina egna helveten. Brist på hopp. Osv.
Men när det kommer till sverigedemokrater har jag bara förakt till övers. Blir hård och nedlåtande i tonen.
Men självklart finns det anledningar där med. Självklart beror det på någonting när empatin och inlevelseförmågan brister, när rädslan för det som är annorlunda styr istället för nyfikenhet.
Självklart finns det anledningar.
Jag vet inte varför jag har lättare för att.... försvara är fel ord, men sätta mej in i... viss problematik framför annan.

Hur som helst. Livet lär oss nya saker hela tiden. Plockar ner oss på jorden.
Det är rätt häftigt eller hur?

Puss/ Asta

2 kommentarer:

  1. Skrikande barn, jag är lyckligt förskonad från det och kan fortsätta vara elitistisk och tro att det berodde på vårt goda föräldraskap... Och jag försöker förstå SDs väljare, men jag möter aldrig någon som står för att de är väljare. antingen för att jag är förskonad i min bekantskapskrets, eller för att de ändå har insikten att de inte vill stå för sina åsikter. Då borde det finnas hopp! Jag tror att SD erbjuder så enkla lösningar att det ä lätt att ta till sig. Och det är någon film någon gång (kanske "Missisippi brinner", men jag är osäker) dä en av de vita uttrycker sig som "Om jag inte är bättre än en n***r, vem är jag då bättre än?". Det är ett lätt val att hitta en grupp som oavsett vad jag gör i mitt liv är jag ändå bättre än alla i den gruppen... Sorgligt och svårt. Jag tror på diskussionen, men var ska jag ta de om ingen vill stå för åsikterna? Och varför vågar inga av de politiker som faktiskt har en plattform sticka ut hakan och börja visa på bristerna i SDs argumentation?

    Bland annat vill SD stoppa arbetskraftens rörlighet inom EU, eftersom den ofta arbetar till lägre lön än svenska medborgare och därmed tar jobb. Andra partier vill istället ändra lagstiftningen, så att även den omfattas av svensk lönelag. Varför sticker de inte hål på SDs förslag och förklarar att följderna bara blir att istället för att ta hit arbetskraften och betala personerna direkt så kommer företagen att anlita underleverantörer i andra länder som skickar hit personal som får betalt från underleverantören. För företagen bryr sig inte om svenska arbetskraften, de vill bara ha den billigaste så att de får större vinster i sina egna fickor...

    SvaraRadera
  2. Klokt!
    Visst är det så!
    Jag var tredje barnet och mamma och pappa vuxna och stabila men oj vad jag skrek, trolig kolik. men jag kanske var ett av de barnen som inte fick mat när jag behövde...
    Det är tur livet i sig självt ser till att vi lär oss...
    Kram

    SvaraRadera

Välkommen att sätta ditt tassavtryck, ditt avstamp, ditt tyckande.
Bloggen är levande genom sina läsare